För och emot

Han har ett sånt där brevställ, ni vet, från Indien. Min älskade har ett indiskt brevställ och i det främre facket vet jag att han har post-it-lappar och jag är ensam hemma hos honom en dag och behöver en post-it-lapp att skriva upp något på, märkvärdigare än så är det inte, det finns inget annat skäl till att jag börjar rota i brevstället. ”Rota” och ”rota”, jag grabbar tag i post-it-lapparna på en gång och då följer det med ett ark papper. Som också stod i det främre facket. Det är inget brev. Det är en lista, skriven med hans handstil. En för-och-emot-lista. Om mig. Och jag lovar att emot-sidan är mycket längre än för-sidan. Jag hinner inte fatta något beslut om att läsa eller inte. Ögonen sugs till texten men jag läser utan att se och jag är kränkt, inte över vad som står där – ”relativt intelligent”, ”fiser” - utan över att han satt sig ner och skrivit en sådan lista. Att han objektifierat mig så. Jag får för mig, men det kanske inte är sant, att det vore lättare om han skrivit en för-och-emot-lista om förhållandet. Skulle det göra skillnad? Ja, jag tror det. Jag känner mig överlägsen också. Hans barnsliga beskäftighet. För-och-emot-lista!

Vi pratar aldrig om det. Jag knycklar tillbaka listan i det bräddfulla brevstället men den finns och nästan lever, blir större för var dag. När jag gör slut ett halvår senare finns listan med i det mentala synfältet. Svart tuschpenna för ”för”. Röd för ”emot”. Men jag säger ingenting. Upplevelsen när jag upptäckte listan fossiliseras i mitt inre. Jag kommer alltid att bli kränkt och föraktfull när jag tänker på det. Det kommer inte att gå att vrida och vända på det, se nya synvinklar. Det är en hård sten.

(Utmaning: skriv om att sammanställa)