Installationen på Skallen

Han var glad. Han tjoade. Ljudet studsade snabbt mellan granitväggarna i det gamla stenbrottet, blev ett vrål, när han kastade sig från sida till sida i en lian av rep. Över avgrunden. Vi lockade upp honom och han klättrade, smidigt, lydigt. Bergqvist sa:
– Vad håller du på med?
Han sa det förbluffande neutralt och mannen svarade beredvilligt:
– Jag testar mina installationer. Skallen ska bli en plats för barn. Jag har två hängbroar färdiga och en ligger däruppe. Den är ett plockepinn än så länge. Jag har inte haft så mycket tid...
Han såg så onaturligt lycklig ut. Som om han tillhörde en religiös sekt.
– Vad har du mer för planer? frågade Bergqvist.
– Tja... Jag följer inspirationen. En klättervägg hade jag tänkt, förstås.
– Ska du ta betalt av barnen?
Han log ännu saligare.
– Nej, o nej. Det här är ideellt.
– Du har gjort fästanordningar i stenen och därvid brukat cement.
Mannen reagerade inte på den litet myndighetsaktiga tonen.
– Ja, det ska sitta säkert.
Bergqvist strök sig över skulten. Nu hade vi lyssnat länge nog på denne Glad-Jesus.
– Jag är tillsyningsman på Skallens naturreservat. Du har ett dygn på dig att plocka bort dina grejer och återställa berget så gott det går. Vid vite!
Och han tog namn och adress. Mannen verkade fortfarande glad men arg på samma gång.
– Och vad ska det bli av barnen? fräste han upp i ansiktet på Bergqvist, som backade.
– Blir du aggressiv tar jag hit ordningsmakten, sa han myndigt.
– Jag är inte aggressiv! Jag har planerat det här för barnen hela våren, och för ett levande Skallen. Tänk, när de små kastar sig ut i repen! Du kan inte förhindra detta!
– Tänk när de små trillar ner trettio meter, sa Bergqvist torrt. Tjugofyra timmar. Vid vite. Och laga stängslen du har klippt upp också.
Vi gick, raka i ryggen. Jag såg mig om en gång. Då satt den glade, arge mannen i hopsjunken ställning på en sten. ”Knäckt”, tänkte jag. Men nästa morgon när vi kom till Skallen hade hans lekpark utökats med två klätterväggar och den tredje hängbron. Vi såg honom inte och han fanns inte på den Haverdalsadress han lämnat. Installationen var kvar i några veckor, älskad framför allt av tonåringarna, som med pannlampor på kastade sig över brottets djup på nätterna.

(Utmaning: skriv om ett stenbrott)