Något nytt, krispigt i luften på morgonen. Mellan lyktorna i parken har bandet av bläcksvamp rullat ut sig; ett fjälligt, rundkulligt Himalaya i markhöjd som får mig att tänka på de första eftermiddagarna efter skolan på hösten, förstulna skörderäder i slänten ner mot Kasttjärn. Där var det tillräckligt långt till närmsta gata. Bläcksvamp tar lätt upp tungmetaller.
Även här i parken är det säkert. Jag vecklar ut den kasse jag alltid bär i bakfickan och börjar plocka. Det sena augustis luft och ljus. En lätt kyla i gräset. Fortfarande efter alla år är det hoppets tid, hoppet om att övervinna kaos med hjälp av nytt papper i skolbänken och matchande pärm med flikar. Föresatsernas tid. Redan i oktober var hoppet ute, bänken ett virrvarr av papper som inte hittade in under någon flik. I oktober också något gråare i atmosfären, gråare och fuktigare. Resignation.
De är litet fadda i smaken, bläcksvamparna, men om man rundar av med en gnutta dijonsenap får man en god stuvning.
(Utmaning: skriv om ett hösttecken)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Föresatsernas tid, ja så är det. Bläcksvamp har jag aldrig ätit, kanske vågar jag plocka?
SvaraRaderaTack för kommentar hos mig. Ja, det kanske blir bättre flyt om jag tar bort "kvar"? Ska prova :-).
Jag som bara plockar kantareller :-)...måste kolla in dessa bläcksvampar...gillar Himalaya i markhöjd...
SvaraRaderaalla dessa minnen knutna tätt tätt till höstens dofter som vi bär på. bra text
SvaraRadera