Det äcklar mig hur de sover i samma säng. ”Mitt gullehjärta, min älskling” kuttrar hon, min enda dotter. ”Kom under täcket med mig!” Hennes ton är frånstötande. Det är frugans också. Hon kallar sig ”mormor”. Har en bild uppe på väggen, bredvid den av vår sonson. Min dotter säger till och med ”morfar” om mig till den lilla varelsen, som vad det verkar är både man och barn till henne. Gammelnuckan. Men då säger jag med arga rösten: ”Jag har aldrig haft ihop det med någon hynda” och hon blir tyst, stryker honom, i bitterhet eller skam vet inte jag, kanske båda, människan är sammansatt, men att min dotter – som till och med var med på älgjakten fyra gånger när hon var ung – skulle få ett sådant förhållande med ett litet djur, en liten onyttig knähund, det trodde inte jag. Det trodde inte jag. Jag älskar hundar, riktiga hundar, men den här kan jag knappt röra.
(Utmaning: skriv om ett surrogat)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gillar som man säger på facebook.
SvaraRaderaObehagligt bra.
SvaraRaderaHa, ha...här hemma får varken katter eller hundar besöka våra eller barnens sängar (Som om han skulle kunna bestämma över en katt:))
SvaraRaderaJag förstår av överskriften att det är en hund du syftar på, och häromdagen läste jag att just den rasen har minst medfödda sjukdomar av alla.