Att minnas den elfte september

Senare har datumet fått pålagrade betydelser men han vet varför han håller den elfte september i åminnelse, år efter år. På morgonen tar han på sig sin svarta stickade tröja. Den luktar lavendel. Han brukar ha lavendel i skåpen. Det ska hjälpa mot mal. Så går han till torget, köper två liljestjälkar. Det är vackert väder. Vädret är alltid vackert den elfte september. När han kommer hem bryter han av de utslagna klockorna och placerar ut dem: två framför porträttet, förstås, och så en och en på olika små och stora bord. Stjälkarna med de slutna knopparna sätter han i en vas på salongsbordet.

Han är alltid ledig denna dag. Ägnar den åt ett vemodigt umgänge. Han plockar fram fotoalbum och brevhögar, som han hanterar som om de vore spindelväv. Sitter långa stunder med sträckt rygg och svidande hjärta framför porträttet. Det bränner av tårar runt ögonhålornas insidor, hela dagen känns det så. Som om det vore något särskilt med en årsdag. Som om sorgen inte varje dag är lika tung.

Den elfte september 1999 ger sig Per ut att springa sin vanliga runda. Ingen ser det, men plötsligt liksom rämnar han. Som något starkt och stadigt som ger vika. Som en smäcker skyskrapa som någon kört in ett flygplan i. Hjärtinfarkt. Döden är ögonblicklig. Per blir fyrtiofyra år. Hans blir ensam. Får själv sy ihop den sista tröja som Per stickat till honom.

Sorgen är varje dag lika tung. Men bara den elfte september kommer den insvept i liljedoft, bara den elfte september ägnar han sig medvetet åt att minnas. En rygg, en stjärt, ett huvud. Pers barnsliga skämt och torra raspande saklighet. Det finns bara en av varje, tänker han dumt. En värld utplånas med var och en som måste lämna i förtid. Han känner tomrummet efter Per, så väldigt.

Fram emot aftonen reser han sig upp och börjar laga soppa. De är några stycken som alltid träffas på dödsdagen, äter spiksoppa och bröd och håller Per levande med sina minnen. Han skär morötterna i tunna stavar, som Per alltid gjorde. Det praktiska arbetet är vänligt mot honom, rensar upp i tankebråten och ger ett visst fokus, bär honom över tidpunkten då det hände. När han slutat skära är det nästan mörkt. Han häller olivolja i deras största gryta.

(Utmaning: skriv om att minnas)