Bästa platsen för gubbar

Carl Gustaf regerar. Han är statschef. Det innebär... Tja, det innebär... Att han får bästa platsen för gubbar på Nobelmiddagen.

Kungafamiljen marknadsför visst Sverige. Ja. De är ansiktet utåt. Jo. Jo, visst. Kungen och drottningen har besökt både Bresjnev, på sin tid, Tito, på sin, Saudiarabien och Kina och många fler. Brunei! De senaste åren har statsbesöken mattats av. Brasilien i fjol, Botswana i år.

När Carl Gustaf var nybliven kung 1973, blev det oljekris och bensinransonering i Sverige. Kjell-Olof Feldt var ansvarig minister och kom upp till Slottet för att hålla föredrag för den unge kungen om den allvarliga globala situationen. När han talat färdigt, satt Carl Gustaf tyst ett tag. Sen sa han: ”Om man har flera bilar, får man då mer än ett ransoneringskort?”

Men han har vuxit till sig, vår kung. Efter tsunamin på annandagen 2004 blev han den varme, medkännande kungen, som äntligen kunde yppa något om hur det var att tidigt bli faderlös.

Carl Gustaf regerar. Det innebär att han aldrig kommer att gå i pension.

Sen kommer Victoira att regera. Hon kommer att få den bästa platsen för tanter på Nobelmiddagen. Och så flyter det på. Kungahuset må vara hur obsolet som helst, det skapar kring sig en kultur som gör det livaktigt. Som en zombie.

(Utmaning: skriv om att regera)