Galopp

- Jag satsar allt på dig, viskade mannen in i hennes öra och han blåste hemlig luft i hennes näsborrar. Hon var en vacker treåring, oprövad, med okända föräldrar.
– Se henne när hon rör på sig! utbrast mannen nästan med äganderätt till de andra gubbarna. Han kunde inte låta bli, fast han inte ville sänka hennes odds. Ännu var det två lopp kvar innan hans prinsessa skulle visa upp sig. Hans prinsessa, som hette Solitude.
– Det betyder ensamhet, sa han.
Se! Han kunde inte sluta tala om henne, fast fler och fler började satsa.
Ensam i täten gick prinsessan Solitude ända till sista kurvan, där hon stöp och blev omsprungen av alla, främst den ståtliga favoriten Aldebaran (av arabiskans al-Dabaran, ”följeslagaren”, men det visste inte vår man som stod med sköljda kinder på läktaren)
– Gråt inte, tröstade gubbarna. Vad var det? Tietusen?
– Femton. Men jag gråter bara över Solitude. Nu är hon knäckt.

Han hade rätt. Det hade funnits en strålglans men inte nu. Hon hade haft en stolthet men den var borta. I ett lopp blev hon prövad och där smulades hon sönder. Nu går hon som foglig ridskolehäst i Örkelljunga.

Läsare, jag frågar dig, har du någonsin känt en Solitude? Läsare, det har jag.

(Utmaning: skriv om att satsa)