Fristående fortsättning på ”Hedonist Tours” (3 september 2011)
Det enda vi bråkat om på vår lössläppta tur genom Sverige med den ombyggda lokalbussen ”Hedonist Tours” är biblioteket. Det består av två hyllor inbyggda i ändarna av de bakre slafarna och utgör vägg mot bordet där vi spelar kort och äter mat om vädret är dåligt. Vi tjejer har dragit dit så olika sorters böcker som Chuck Palahniuk, Kristin Lavransdotter, några deckare och litet klassiker. Kalle kom stolt med tre coop-kassar ”Det Bästas Bokval”. ”Bredd och djup!” flöjtade han. ”Här har vi allt vi behöver på behändig yta!” Jo, jo. Skriet från öknen och Rymddotterns återkomst och så vidare, fyra och fyra i varje fusklädervolym. Josabet hoppade av vrede. ”De är förkortade!” ropade hon. ”Det redan lättsmälta, tuggat en extra gång!” Hon var så röd av vrede att Kalle fann det bäst att hänvisa till hedonismen för att lugna henne: ”Det är sann hedonism – att få i sig essensen, droppe för droppe, i stället för att behöva destillera allting själv.” ”Sann hedonism är att läppja nektaren direkt från liljan,” returnerade Malena poetiskt. Vi satte oss till krismöte. Vädret var fint, så vi tog ut stolarna ur bussen och slog upp litet rosé. Sen slog vi upp litet till, för det blev ett långt möte. Efter segdragna förhandlingar beslutades att Kalle skulle få fylla ett hyllplan, inte mer, med det vi andra tyckte var ren dynga. Han hade en trumf. Kalle har alltid samma trumf. Han råkar vara den enda som egentligen kan mecka. Ständigt beslutar vi att han ska lära upp oss andra men det blir aldrig av. På den här turen har han plöjt Det Bästa-hyllan en gång. Vi har fått höra hans sammandrag av Det Bästas sammandrag av häftiga historier om människor som förlorar minnet och vaknar upp till en tillvaro de inte känner igen, om barn som föds ute i rymden och får övernaturliga gåvor, om att simma med delfiner och mycket mer. Vi tar dem som utgångspunkt för våra skrivövningar, som alltid är på torsdagskvällarna. Där expanderar vi ånyo det sammandragna och låter historierna befrukta varandra. Delfinerna föds i rymden och tappar minnet och vaknar upp på engelska gods och så vidare. Vi koncentrerar oss på smaker och dofter, eller skriver en historia helt i grönt. Först när vi skruvat till en roman till oigenkännlighet är vi nöjda. Då har vi gjort det bästa av Det Bästa.
(Utmaning: skriv om det bästa)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
haha...ett gäng feministiska litteratursnobbar i en buss är inte att leka med...
SvaraRaderaJa men se, då fick ju tjejerna också nytta av Det Bästa. :)
SvaraRaderaOerhört charmigt om ett antal orginal som man gärna skulle vilja känna, eller i alla fall vara en fluga på väggen.
SvaraRaderaBlir själv upprörd av förkortade romaner; vilken kränkning av författarens röst, och vilket slöseri med reckoderligt tryckmaterial.
/Roger
Det bästa av det bästa. Gillar som man säger på facebook. :)
SvaraRaderaSå kom Det bästa till användning. Härligt skrivet.
SvaraRaderaDär vaknade något glömt. Det Bästa.. Ha ha..
SvaraRadera