Habitat

Huset kom med familjen. Lagom stort, lagom skevt, lagom långt ut i skogen. Pulsen gick ner när hon kom dit. Det var hennes habitat. Och sommaren gick och hon målade och målade, flyttade staffliet över hela den stora gården och bortanför skogsbrynet också och hon kunde minnas sig själv så tydligt. Andningen var ren och hon blev lugnare men inte lojare. Andra sommaren bestämde hon sig för att flytta dit permanent. Hon hade en skruttig bil.

Det första som hände var att snön kom i sjok. Det enda hon hittade var en skovel. Den hade sett rätt stor ut på sommaren men förslog inte långt de vägar hon måste skotta, till dasset, till vägen och till brunnen.

Det andra som hände var att veden tog slut. Hon hade inte tänkt på att samla på sig för den tid när elden inte bara är till för gemytet, utan för värmen.

Saker hände slag i slag. Hon fick gå upp klockan fem för att hinna ta sig till jobbet. Boendet tog all hennes tid. Det enda som inte hände var att vattnet frös. Hon hade inget vatten, annat än i brunnen. Det var källfriskt och gott men svårt var det att bada på vintern. Hon började gå på badhuset i stan. Hon började allt oftare sova över hos arbetskamrater. Den femtonde januari hyrde hon en lägenhet inne i stan. Ett litet, litet bo som hon desperat klädde in för att få ro. Hon häftade gamla indiska saris på väggarna, köpte speglar med guldramar på loppis och skaffade en divan och mattor från Kashmir. Det var varmt och hon njöt. Njöt av det slöa tempot, njöt av hyres-rätten.

På våren, när hon vågade sig ut till huset, var det tufsigt och märkt av den gångna årstiden. Som om det syntes bättre nu, när hon själv till hälften delat vintern med huset. Inte ens vårstöket med gräsbränningen var roligt men hon gjorde det ändå. När hon brände bakom ladan såg hon att den var alldeles murken nedtill på baksidan.

Hon sålde huset billigt till en släkting. Alla tyckte att hon var knäpp som inte behöll det som sommarviste men hon tyckte inte att hon var en värdig partner till det. Springa där med staffliet när så mycket måste göras. Nej. Vara där och låtsas bo som i en annan lekstuga. Nej. Nätter med oro för tak och golv och väggar. Nej.

(Utmaning: skriv om att bo)