Här är det mörkt. Här lär jag mig ömsinthet. Det är din fukt och min fukt på din mammas grova lakan, med vaddtäcket över oss som en djupröd grotta. Längst in. Allra längst in. Efteråt ligger vi hopslingrade som matta äspingar. Du sträcker ut armen, föser undan täcket. Fast jag har ansiktet i din armhåla, blundande, kommer ljuset in. Det är fredag den andra september och det har ännu bara börjat.
(Utmaning: skriv om att slingra sig)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nästan lite läskigt.... Men jättefint skrivet! :)
SvaraRaderaUnderbar.
SvaraRaderaJag tycker den var vacker och hoppfull...föreställer mig en aning tafatt kärlek...
SvaraRaderaFina liknelser.
SvaraRaderaPrecis som Drumalex säger.. Tafatt, och lite, "då var det gjort"... Jättebra
SvaraRadera