Memento

Det sprakar, det gnistrar om mötet du haft. Du koncentrerar dig på att nå fram till ro och stillhet igen. I ron och stillheten bor ditt öde men någonting vill kämpa sig ut. Någonting vill förgöra ditt öde. Någonting som sträcker sig mot den du mötte. ”Det är karmiskt,” tänker du. Känslorna som en roterande boll i magen säger ”Kom inte hit! Känn inte efter! Sök svaren någon annanstans!” och du trevar på ditt tangentbord, googlar ”karmiskt förbunden” på försök. På svenska. Alltid leder det någonstans.

Det leder tillbaka till dig själv. Bland fyrahundratjugofem träffar är den första från din egen blogg, en text du inte minns att du skrivit.

Det som inte hör hit: att det är ganska logiskt att du hamnar hos dig själv. Språkbruket är inte så vanligt och det är inte osannolikt att du använder samma fras vid olika tidpunkter, när du skriver puffen och när du googlar. Det är självklart. Men vad händelsen säger dig är: ”Gå till dig själv. Lita till din intuition. Var din egen vägledare.” Det är en inbjudan till att vänligt bekanta sig med kaoset inom dig, som finns på samma plats som ron och stillheten.

Du tvekar inte ens. Du fortsätter envetet att googla.

(Utmaning: skriv om att vägleda)

Fotnot: Karma är ett stort och svårt begrepp, kan kanske enklast förklaras som lagen om orsak och verkan. Enligt en del synsätt delar man karma med vissa andra människor, oftast sedan mycket lång tid tillbaka (mycket längre än ett människoliv).