Tystnaden

Någon måste ha baktalat M, för när hon kom till jobbet låg det ett sus av absolut tystnad över avdelningen och inga blickar vändes, fast hon hade sin nya lårkorta klänning på sig, ljusgrön med små rosa blommor, väldigt näpen men alltså osedd. Klumpen uppstod omedelbart i halsen men inga tårar kom i ögonen. Inga tårar än. Hon skruvade nonchalant ett par nya papper i maskinen och tog sig an utskriften av styrelseprotokollet. Det tog i allmänhet större delen av dagen. Hon visste inte hur det skulle kunna gå fortare. ”Är det det? Tycker de att jag är för långsam för att vara chefssekreterare?” Det började smärta i bröstet. Hon böjde sig framåt och tackade försynen för att hon hade ett eget kontor. ”Än så länge,” tänkte hon. De taggiga känslorna blev allt starkare och hon kände sig bestulen på sitt älskade jobb. ”Utan det vore jag bara en hemmafru i en kal och modern villa. Valiumknaprande, säkert,” tänkte hon, samtidigt som hon försökte koncentrera sig på att tolka styrelseledamöternas uttalanden från stenografiblocket. Strax före tiofikat fick hon synproblem. Skriften i blocket gick i dimmiga vågor för henne. Med lika delar lättnad och bävan lade hon undan det, slätade till klänningskjolen och gick ut i fikarummet, där samtalet tystnade. Nu kom det en klump i magen.
”Vad är det?”
Hennes röst klingade sällsamt i tystnaden. Till sin enastående förvåning fann hon sig modig nog att bita tjuren i de sura hornen, som svärfar brukade säga. Dubbel blev förvåningen när Ella-Stina visade mod nog att svara:
”Det var firmafest på LK336 i lördags.”
Nästan trumpet kom det ut.
M tog ett djupt andetag, varvid klumpar och smärtor i hals, bröst och mage trillade bort. Hon hävde upp ett hjärtligt skratt som bara var litet gällt.
”Och Sten vänstrade som vanligt!” sa hon uppsluppet.
”Ja...” sa Beatrice förläget.
”Nyheten nådde mig innan den nådde er. Nu till intressantare saker. Vem är ansvarig för att lämna in tipset den här veckan?”
Stoisk. Stark. Generös. Vidsynt. Och fruktansvärt ensam. Hon fick en komplimang i dörren ut från fikarummet. ”Vilken bedårande klänning du har,” sa Kristina. M kände äkta värme inombords. Hon hade sin smak, hon hade sitt älskade jobb. Nu skulle hon tampas med sitt besvärliga protokoll. Hon kunde redan ana huvudvärken som var på väg.

(Utmaning: skriv om att baktala)