Tiden och Andevinden

Som vanligt börjar vi med slutet. LED-lampa av (gult sken, månglob, vacker på vingligt ställ, 399 kronor). Läsvanor: allt som går att stoppa in i en telefon gratis. Som Vladimir Nabokov i Aris Fioretos' översättning. Strängt taget behövs inte lampan men den är ett sällskap. Frotterar sig efter duschen men lämnar ben och rygg att torka under täcket. Dusch. Termostaten femton grader framåt i förhållande till maken. (Maken borta ofta och saknad, förutom i detta avseende: hon slipper ställa om duschreglaget.)

Ni ser! Det är verkligen en rutin. Och sådär håller det på. Bakifrån och fram, framifrån och bak. Ni märker det bara inte. Distraheras av ett par betande rådjur ena kvällen (om vi nu ska koncentrera oss på den senare delen av dygnet), av lite ömsesidighet, kanske rentav ömhet, den andra; den tredje en ovanligt god ost (gruyere de cave, 449 kr/kg). Distraheras till att tro att livet är mångfaldigt mångfacetterat, kanske rytmiskt men inte rutinartat.

Du är arg på mig nu. Du håller på att storkna. Och du tar det lilla exemplet: kvällsläsningen. Att i denna lilla skärva, hennes telefon, kan hela universum speglas. Utan att lämna sin bädd, utan att avsluta duschen varje kväll vid ett visst klockslag, utan att över huvud taget någonsin gå ut, bjuder hon varje kväll in världarna till sig under sitt krispigt bleka påslakan, menar du. Och du menar att hon på samma sätt är bjuden till dem. Och att inget andetag är det andra likt.

Såhär håller vi på. Eonerna går under våra vakna, fuktiga blickar. Jag är Tiden och jag ser rutin. Du är Andevinden och det finns inga skaklar som kan hålla dig på kurs. Och vi älskar varandra rakt igenom tiderna. Varje kväll sitter vi och spanar ner på tellusvarelserna, varje kväll med det gnabb som förtjuser oss så. I årmiljarder har vi varit länkade till varandra. Lyssna därför noga när någon säger till dig ”Rytm” eller ”Vana” eller ”Impuls”. Då är det vi som är i farten.

(Utmaning: Ta en bok. Välj en slumpmässig mening i mitten av boken. Skriv en text baserad på meningen.

Jag plockade The Tipping Point av Malcolm Gladwell ur olästa hyllan och hittade meningen: ”Emily is describing her Friday routine.” på sidan 120)