Livets lagar

Det är någonting speciellt med Annelie varenda vecka, känns det som. Förra veckans speciellhet kommer jag inte ihåg men den här veckan har hon en rosa kassettbandspelare med radio i. Rosa och liksom fluffig och kommande från Amerika. Hon var inte helt cool när hon kom till skolan med den första gången, för hon hade inte testat den ordentligt. Gick omkring och skröt om att det skulle vara amerikansk radio i den. Men det var vanlig svensk. Och det enda kassettband hon hade var Längtan till Italien med Hootenanny Singers. Så att.

Hootenanny Singers har mjuka röster. Det är nästan omöjligt att tänka att de inte är frälsta men det är de inte, fast de sjunger så snällt.

Det speciella med mig är samma varje vecka. Och det är att jag är frälst. I skolan är jag frälst för att mamma och pappa är frälsta men hemma säger mamma och blir fläckig på halsen att det bestämmer man själv. ”Och Jesus”, säger pappa.

Först hade vi ingen stereo och sen hade vi ingen stereo och sen! Sen fick vi en jättetuff med kassettdäck och skivspelare i samma. Fast jag skulle ha sett hur brorsan himlade sig för när jag tog hem Annelie och Bea var det inte tufft alls och högtalarna i samma som jag tyckte var så praktiskt. Och jag hade gjort hitlistor av skivorna vi hade – Samuelsons och Lyckselekvartetten och Jan Sparring och Mia Marianne och Per Filip och sådär – och bara tagit med de riktigt poppiga låtarna men fast jag inte märkte nån skillnad gjorde alla andra det. Alla andra. Jag kunde inte låta bli att tro att de var förinformerade. Om artisternas frälsthet.

Livet har sina lagar. Livets lagar stiftas på skolgårdarna och de säger bland annat att Hootenanny Singers med mjuka röster spelat av Annelie är coolt, men Samuelsons med tuffa röster och på engelska ibland kan aldrig bli coolt, i synnerhet inte spelat av mig. Skollagen säger att man ska gå i skolan i nio långa år, i praktiken i tolv. Och det är 1973 på hösten. Man har lärt varenda paragraf i livets lagar, kan dem på sin hud och intill tristess, och ändå är det sex år kvar.

I praktiken nio.

(Utmaning: längtan)