Samma gamla äng

Som jag anar dig, som bakom ett galler, så skönjer du mig – men då är jag den som är inlåst.

– Ditt liv är som burar på en blomsteräng, sa du en gång men det var tidigare, innan jag hunnit se de spjälor du klamrar dig fast vid.

Frihetens apostel tänkte jag mig dig som. Men vem är utan rädsla, utan vrede, utan girighet, utan skam?

När jag omsider såg hur du är fjättrad, såg jag också att de flesta fängelserna är dragiga hembyggen. Blygsel hindrar mig från att benämna det byggmaterial du släpat ihop för ditt.

Om konstruktionen av själva fängelset är löjeväckande, är låset sinnrikt och bygger på intrikata kombinationer av rörelser och tryckningar. De flesta fängslade kommer, ärligt talat, aldrig ut. Det enda råd jag kan ge är att börja långt från det som verkar vara öppningen och ha tålamod.

Och om du en dag är med om ögonblicket, då låset klickar och går upp, ska du kanske inte inställa dig på att vara så enormt överväldigad. Det första du ska erfara är: det är samma gamla blomsteräng.

(Utmaning: ögonblick)