Fettisdag

Redan de gamla etruskerna skulle ha hånat mormor för att hon inte hade några semlor att bjuda på på fettisdagen. Mormor: bullrande men ängslig. Hon framförde rullatorn som om hon egentligen var dansare men mot slutet med egendomliga hack i rörelserna. Detta var i februari hennes sista år.

Vi samlades som vanligt under hennes skumma tak på eftermiddagen; försonade, förenade, hetväggsälskare och torrbullstuggare om varandra, i förväntan och i lättnad över att höra till. Ingen tänkte på att de rejäla kartongerna från Hellgrens inte var tillstädes men alla såg på mormor när hon gled ut ur köket att något allvarligt hade hänt.

Hennes berättelse var långsam och entonig men när hon kom till slutet bröts hennes röst ned till hulkningar:

– Trenne manspersoner stod det där!

Utanför Hellgrens, alltså. Och de hade rökt och haft rutiga skjortor och talat ”polackiska” och mormor vågade bara inte gå förbi dem och de stod och stod och stod. När mormor blev riktigt kall om fötterna, smet hon in på Ica.

– De har semlor där också, farmor, sa min kusin Anita.

Det gurglade om mormor.

– Alimenta! fick hon fram i till vansinne gränsande förakt.

Vi vet ju det. Det är bara Hellgrens som duger. Så medan vi kusiner tröstade mormor sprang morbror Börje ned och köpte ett par ton semlor hos dem. När väl mormor tagit sin gryta till chiffonjén, där hon nådigt hällde upp varm mjölk till dem som ville ha med den nötta nysilversleven började hon låta som vanligt igen. Det till och med undslapp henne att hon kommit billigt undan detta år. Då kom det en naken blixt i morbror Börjes ögon men bara för en stund.

Hon dog sen på höstkanten.

(Utmaning: Person)