En vessla till pojk

Premiärafton igen och herrskapet ska bjuda på Biff Ryberg till vickning efter teatern. I isskåpet både renat och pilsner och en flaska bourgogne står i skafferiet för dem som vill ha. Hos Malmbergs är man moderat med starkvarorna. Lotten gör kuber av potatisen enligt sitt eget system: först omformar hon potatisen till ett rätblock, sen skär hon nätt och raskt och fint kuberna av detsamma. Hon är både stolt över det enkla knepet och inte. Det blir mycket svinn, som dock kan förvandlas till rårakor åt personalen.

Lotten hummar för sig själv. I skålar ligger redan det tärnade köttet och den hackade löken. Det är ro i köket, fastän hon inte är helt ensam. På vedlåren sitter Sigurd, en vessla till pojk. Ovant att se honom så stilla. Sigurd är son till Koks-Olle, som inte har alla getter hemma och som drar sig fram med några timmars kolkörning om dagen. Ungen är dock skarp, vad det verkar, men snorig, smutsig, dåligt hållen. Hur det kommit sig att han börjat trivas här, vet inte Lotten.

Det är tid. Hon slänger in en vedpinne till i AGA:n, där smöret just har slutat skumma i stora stekgrytan. I med potatisen först, så att den inte mörknar.

Det fräser på spisen och det börjar rycka i pojken. Han begynner en sällsam dans härs och tvärs i köket, tittar på allt, fingrar på det mesta; som om han satts igång av ljuden från spisen. Lotten vänder sig mot honom och ler. Han är en sorts sällskap. Mot förnuftet går hon in i skafferiet och kommer ut med ett glas svagdricka som hon räcker till barnet. Han ler med avspända läppar, härmar hennes tysta låt. Hon rufsar om hans blankfeta hår och går tillbaka, steker det sista.

Ännu hummande torkar hon flyktigt händerna på de rejäla höfterna och ger sig in till matsalen för att duka.

***

Halv elva kallas Lotten in i matsalen. Hon är omklädd nu, i en husas dräkt, ifall det skulle uppstå behov av tjänstefolk under måltiden.

– Lotten! säger August Malmberg. Biff Rydberg?

– Jag trodde herrn sa pytt-i-panna.

– ”Trodde att jag sa”! Har jag nånsin sagt pytt-i-panna? Har vi nånsin ätit pytt-i-panna i det här huset? Kommer jag nånsin att säga pytt-i-panna i det här huset?

– Bror, bror, inbryter en av herrarna. Det är väl ändå ungefär samma sak?

– ”Ändå samma sak!” I Biff Rydberg är biffen huvudsaken, allt serveras var för sig, man kan alltså aldrig tulla på köttet som i en pytt-i-panna.

Lotten stryker sig ofrivilligt över munnen.

– Nåväl, fortsätter herr Malmberg. Alltnog. Pytt-i-panna är det, pytt-i-panna får det bli.

Han är egentligen förtjust i sin stadiga kokerska. Lotten vänder sig försiktigt om för att gå.

– Stopp där, madame. Om det nu är pytt-i-panna, var är då de stekta äggen?

– Där, herrn, sa Lotten med en gest mot sidobordet, där perfekta ägg stod på värmning på ett stort fat. Ska jag ställa fram dem, herrn?

(Utmaning: omärkligt)