Herrens ranch

När jag lämnar skolhuset lyser ranchen redan röd i solen, liksom den hårt packade leran på stigarna, alltid röd. Tuvtåteln böjer sig åt väster. Det är dit jag ska, för idag är det jag som ska sopa Master Seths stuga.

I kväll lämnar han mig ifred. Först stryker han mig över huvudet, sedan visar han att jag ska sopa arbetsrummet först. När jag är färdig med det, går han in där och ber. Jag sneglar över axeln från storstugan och han står som vanligt bredbent med armarna höjda. Som ett ”x”. Länge står han så och talar med sin pipiga röst. Jag förlorar honom ur sikte när jag tar köksvrån och sovkammaren men när jag ställt undan sopkvast och skyffel sitter han på verandan med en kopp te för oss båda och kumminkaka.

– Aurora, Aurora.

Han mässar det namn han givit mig, som om han fortfarande bad.

– Går det bra med skolan? säger han sen.

– Jovars.

Det är en typ av respons han inte uppskattar. Träldomsspråk. Ja ska vara ja och nej ska vara nej.

– Jag hörde att lille Echnaton tilläts orera om svarta hål ganska länge häromdagen...

Jag tar sats att svara, vad vet jag inte än, men han fortsätter:

– Det är orätt, Aurora.

– Han hade fått tag på någon broschyr...

– Fienden samlas runt Herrens ranch och vilseleder de små. Nu får du se mig som herden som ger mig ut och söker det hundrade fåret, det som kommit vilse. Du har kunskapen och färdigheten att stävja syndfullt tal. Vill du ha rapp eller ostracism?

– Ostracism!! Det var ju Echnaton som...

Han talar alldeles lugnt:

– Skyll inte på barnet. Tänk på vem kvarnstenen om halsen tillkommer! Jag menar nu inte fullständig ostracism, bara att du binds utanför tillbedjanssalen vid mötestid några veckor. Mycket milt. Församlingsförbud, inte uteslutning från Herrens folk.

Han stryker sitt strimmiga, stripiga skägg. Jag funderar på vad jag är rädd för. Det är klart jag kommer att välja rappen, för Echnatons skull. Ett snabbare avslut, mer privat. Det kommer att ske nu, i Master Seths sovrum. Han slår i allmänhet inte långt efter att man börjat gråta. Då blir man vaggad och kysst.

Men vad är det jag är rädd för?

(Utmaning: tillhöra)