Pundförvaltning AB II

Dagens puff är en fortsättning på texten Pundförvaltning AB, som jag skrev för närmare två år sedan.

Tills Anne-Mi i sin gärning träffade på Jaqueline, en osedvanlig begravningsentreprenör vars håg inte stod till att arrangera blommor i första hand. Snarare var det sagorna hon stod mentalt och estetiskt nära. Jaqueline hade varit kund hos Pundförvaltning AB i tre år, när hon dök upp på en inspirationsafton med ett lockande, ja, oemotståndligt, rött äpple, som hon blitt lämnade över till Anne-Mi. Sen var det inte mer med det. Aftonens tema var pappersmarmorering. Tryckfärg i pipetter, kar efter kar med vatten och med vätskor av högre densitet, tvättställningar med buktande, fuktiga papper. Inte en yta var torr. Ett stråk av barnslig skaparglädje bröt in i deltagarnas skamsna sinnen, trots att Anne-Mi, sitt koncept trogen, stod för det mesta av leken. Innan klienterna gick swishade de 365 kronor var. Anne-Mi drog sig tillbaka till soffan i sitt burspråk, la sig under en filt av virkade mormorsrutor och började knapra på äpplet medan hon förstrött fingrade på sin telefon.

Döden bör ha varit ögonblicklig. Släktingarna såg alla broschyrer om begravningsbyrån där Jaqueline jobbade, vilka hon snillrikt placerat runt om i lägenheten. Och när släktingarna väl dök upp, övertygade Jaqueline dem om det progressiva och rimliga i att välja en kista av glas.

På kvällen, två dagar före den egentliga begravningen, bjöd Jaqueline in till inspirationsafton. Hon använde sig av Pundförvaltning AB:s logga men platsen för evenemanget var denna gång begravningsbyrån.

”Ack” och ”Oh” hördes från den bestörta publiken när de såg den dekorativa kistan med sitt stela innehåll. Jaqueline avvaktade. När hon hörde ett förtvivlat: ”Vad ska nu hända med mitt pund??”, anknöt hon till det och höll sitt brandtal. Hon sa att Anne-Mi frusit inne, för att hon levt på andras eld. Att leken, barnsligheten, sången, dansen, formandet, inspirationen aldrig kunde läggas ut på entreprenad. Att det var varje människas skyldighet och ynnest att uttrycka sig i enlighet med sin böjelse och person. Hon slutade med att riva sedlar motsvarande ungefär en årsavgift i små, små bitar.

– Stopp! ropade en manlig journalist. De där kunde man väl ha vikt origami av?

– Bra där, sa Jaqueline. Du är nog på rätt väg.

(Utmaning: dekorativ)