Trångmål

Han tog fram sitt cigarrettetui, knackade på det, öppnade, tog fram en cigarrett och sa:

– Det är gott för människan att få vara sin egen hjälp.

Så tittade han över kanten på det djupa hålet där hans medmänniska satt. Sedan tände han cigarretten och slängde den brinnande tändstickan i hålet. Och medmänniskan sa:

– Jag har alltid varit min egen hjälp men nu har jag hamnat i hålet. Jag klarar mig inte själv och snart är jag utmattad av hunger.

– Efter erläggande av erforderlig avgift kan klätterutrustning nedskickas, sa då mannen som stod på fasta marken och medmänniskan började gråta.

– Jag är sedan länge för svag och pengar har jag inte.

– Låt dina släktingar betala.

– Släktingarna hör mig inte härifrån och min mobil har laddat ur.

Fimpen kom dalande från mannens hand ner mot medmänniskan och mannen sa, medan han borstade av sina händer:

– Det är så vi har beslutat: det är gott för människan att få vara sin egen hjälp. Det är för din skull jag gör detta.

– Gör vad? frågade medmänniskan med halvväckt hopp.

– Ingenting, sa mannen, stoppade ner sitt cigarrettetui i silver och gick.

(Utmaning: skriv om ett etui)