Fiskafänget

Jag satte mig att fiska i idéernas lilla sjö. Det tog en stund, en liten bara, sen fick jag något stort på kroken. Var det en riktigt stor idé, frågade jag mig själv, eller var det en..? Kunde jag ha sådan otur? Eller hade jag flax, var det en brax eller en lax? Det glittrade om fångsten där den skymtade under vattenytan. Tänk – det var nog en lysande idé och av det större slaget tillika! Jag andades ut och fortsatte hala in. Först när jag nästan hade bytet i min hand slog det mig att det varit misstänkt fogligt. Som om det inte ville annat än att fångas. Jag hann inte agera på insikten, min hand hade redan grabbat tag om det smetiga och kalla. Och jag drog upp det ur sjön och jag såg på en gång mina värsta farhågor besannas. Den var uppklädd och trasgrann i plastpaljetter och krimskrams och den var en... åsikt. Hur hade jag kunnat låta mig luras? Jag visste ju att de fortfarande fanns kvar efter inplanteringen i slutet av sextiotalet, när idéerna tycktes bli färre och ingen såg skillnad på en åsikt och en idé. Det värsta var att jag hade tagit i den. Alldeles kletig om händerna var jag. Jag skulle inte komma att bli helt ren på ett par månader. Och jag som bara hade varit ute efter en liten idé!

(Utmaning: skriv om att få napp)