– Va
fin han va!
– Ja
ska sälja'n.
Hon
tittar buttert upp under lugg med ett garv i beredskap men väninnan
skrattar inte.
– Kan
man väl'nte göra?? säger denna i stället. Kan du väl'nte göra,
Katja?
– Jodå,
säger Katja sammanbitet. Man kan lämna in dom på second hand. Då
får dom mat och vatten och så säljs dom.
– Pojkvännerna??
– Pojkvännerna.
Jag försökte på blocket förut men då måste man ta hand om dom
själv under försäljningsprocessen.
– Men
han var ju så fin! Han blir du väl av med på nolltid?
– Vadå?
Vill du ha han?
– Ja,
om inte du... Men tänk om han
inte
vill?
– Spelar
roll. Han säljs ju. Va ger du för han?
Äntligen
tittar väninnan in i Katjas ansikte och någonting slocknar hos
henne.
– Äsch.
Du driver med mej som vanligt.
– Ja,
säger Katja neutralt.
– Varför..?
– För
att du ber om det, din dumma kossa.
Katja
vet att hon inte är snäll men hon kan inte hjälpa det. Dumhet
triggar henne. Därför omger hon sig med alla dessa lättlurade
brudar. Nu önskar hon bara att hon skulle kunna skratta med Henrik
åt detta i kväll men han har vägrat höra en enda elak historia
till. Han vill inte vara tillsammans med någon som är så grym som
hon. Och han har någon teori om att det inte är bra för henne
heller. Henrik börjar bli en mes. Kanske hon ska göra sig av med
honom ändå?
(Utmaning:
skriv om att sälja)
Du är bra på dialoger, du(bland annat). Kul text.
SvaraRaderaÄr det någon skillnad på pojkvänner och husdjur?
SvaraRaderaEn schysst omplacering kanske? ;)
SvaraRadera=) .. ja, snäll var hon ju inte...
SvaraRaderaBra! Dagens leende :D
SvaraRaderaKatjas metod att lura sig själv att kompisen skulle vara dummare än hon själv funkar perfekt. Tragiskt. Intressant tema; dummhet.
SvaraRadera