Kurs med Joy

– In Africa... säger hon och låter som om hon ska avslöja en stor hemlighet. In Africa we keep our children face to face, body to body.

– In Europe we have prams, svarar jag irriterat.

Jag är ofta irriterad på henne under våra samtal men jag brukar mjukna efteråt. Hon är en modig kvinna och min granne i port tjugotre. Modet: en dag kom hon fram till mig, upprörd, när jag satt i lekparken och pratade med Gunilla.

– Excuse me, your child is crying, sa hon på en hemlig dialekt.

Där började min långa kurs i konsten att vara förälder. Hon har lärt mig

+ att man alltid pratar med sitt barn, om man inte sjunger

+ hur man får ett barn att tycka om att bli tvättat i ansiktet

+ att ögonen bär det egna språket, det som bara förälder och barn kan förstå

Tusen andra ting har hon lärt mig men detta var det allra viktigaste och hon har lärt mig allt detta genom att jag fått vara med henne och hennes lille son, Gem. Jag och min dotter Beata har fått vara med Joy och hennes son Gem och jag har lärt mig det hon aldrig sagt: Ha alltid oändligt med tid för ditt barn, för ditt barn är inte med dig i oändligheten. Tempo. Hon har aldrig talat om tempo men nu står jag lugnt på kvällarna med bleka, svala händer och smeker Beatas hjässa, sakta nynnande, medan jag plockar fram två sagoböcker, en gammal och en ny, för det är vad mitt barn behöver och jag har lärt mig det alldeles själv, för jag har lärt känna min dotter. Det är vad Joys kurs har gjort med mig, den har satt mig i relation med Beata och den kom i sista stund. Jag kan inte tänka på hur det skulle ha gått om jag inte träffat Joy.

(Utmaning: skriv om omsorg)