Jättefrustrerad

Alla som frågar hur Herta orkar med Gerda. Och Herta svarar:

– Det vet jag inte men jag tycker sällan att hon är jobbig just i stunden.

– Det är efteråt som..?

– Efteråt som.

Herta tänker tillbaka på denna konversation när hon sitter vid Gerdas runda bord på glasverandan. Styvstärkta kaffeduken, borderad i brunt och lila. Stjälkstygn och kedjestygn. Hon följer dem frånvarande med ett finger.

– Du skulle kunna ha det så bra, säger hon försiktigt.

Alltför försiktigt. Gerda går till attack.

– Ha det bra?? Med gikten och hjärtsvikten och sist jag gick till tandläkaren tvingade de mig att gå till tandhygienisten och det besöket gav mig tandvärk i fyra veckor! Det är inte bra än... Och barna hör inte av sig någonsin och ingen kommer och hjälper mig med trägårn.

– Det finns ju ROT, säger Herta. Eller är det kanske RUT?

– Det där tror jag absolut inte på och förresten blir det dyrt i alla fall.

– Du kanske skulle flytta?

– Flytta?? Jag? Min morfar byggde det här huset med sina bara händer...

Plötsligt börjar hon hulka.

– Jag är så frustrerad! Nej, mer än så. Säg, säg! Finns det ett starkare ord än frustrerad?

– Jag måste tänka...

– Du som löser så många korsord!

– Vänta. Jag tänker. Är ”jättefrustrerad” för tamt?

Gerda tar fram en näsduk och börjar vränga den mellan fingrarna.

– För tamt och för banalt. Jag tror det finns ett ord bara för mig.

– Nu skojar du väl?

Gerda ger henne en sned blick.

– Humor har inte del i min tragik.

(Utmaning: skriv om att gnälla)