Över en öl

Han var liten och bred och gubbig redan vid tjugofem. Han studsade när han gick. Redan vid tjugofem hade han gett ut en roman och höll på med den andra. De var vänner. Gick ut och tog en öl minst en gång i veckan. Redan vid tjugo var hon vilsen, mer vilsen än hon skulle bli. En kväll på V-Dala fattade hon modet och sa:
– Jag funderar också på att skriva en roman!
Hon trodde att han skulle bli glad men han sa i trött ton:
– Och vad skulle den handla om, då?
Hon var mån om att verka seriös, inte berätta för mycket.
– Den handlar om ett hyreshus ute i Gottsunda, knarkare och Svenssons som blir vänner. Hela husets liv. Liksom.
Han pustade ut.
– Det krävs en hel del mer än så av en romanidé, sa han.
Det var hur han sa det. Hon hade aldrig i sitt liv trott att han kunde vara nedlåtande. Det kunde han.
I häpnad och försagdhet lade hon ner sitt projekt. Såg inte åt skönlitterärt skrivande förrän hon inte hade något val.

Spår som korsas, följs och sedan slingrar sig ifrån varandra igen. Tjugo år senare har de både tappat kontakten, länge, och återförenats igen, sporadiskt. De sitter på Pressklubben med varsin skummig Orval. Hon vet att han sitter och trycker på hennes älskling - en tjock manuskriptbunt i en duvblå mapp. Hennes första. Hon är dräktig med hopp. Det pirrar i handflatorna.
– Jag har tittat på din text, säger han till slut.
– Ja.
– Du har skrivit en historia.
– Ja.
– Gör nu litteratur av den.

Till skillnad från vid sågningen i ungdomen går hon hem och gråter. Till skillnad från då släpper hon inte sin dröm. Hon tar den förhatliga pappersbunten, full med hans kommentarer och strykningar, läser och snyftar och arbetar om. Det tar ett halvår. När de träffas nästa gång har hon med sig en bukett anemoner till honom.
– Tack för allt ditt slit. Den har blivit antagen av Svante Weylers förlag.
Han studsar sittande. Hon kan inte avgöra om han ser glad ut eller inte. Det tar några minuter innan han undslipper sig ett ”grattis”.

Hon ska komma att leva och publicera sig i flera, flera år och varje gång hon är på ett visst stadium med en roman tänker hon de magiska orden. Hon tänker dem med hans röst: ”Gör nu litteratur av det”.

(Utmaning: skriv om att fälla)