Kärringkättja

Sorterar skrupulöst sina sopor. Allt hamnar på samma ställe redan när sopbilen hämtar.

Åker in till stan för att köpa sin tredje iPhone på två år. Måste hänga med.

Killen på the Phone House har simmarmuskler och kysstäck mun. Erbjuder honom frankt en fika efter jobbet. Han blir besvärad, mumlar ner i sitt tangentbord: ”Jag är hälften så gammal som Ni.”

Tänker ett ögonblick, säger: ”Ja, det rör sig nog om den storleksordningen.” För hon har inte fyllt femti och han är minst tjufem.

Säger: ”Man kan ju bara fika.” För nu vill hon älska. Hon vill ha med sig denne milde kärleksgud hem till sin säng. Som hon brukade hämta dem förr om vårarna, när hon var i deras ålder, kanske yngre, och inte gammal nog att vara deras mor.

”Tyvärr, min flickvän väntar,” hasplar han ur sig. ”Vi ska titta på en lägenhet. Den är ett klipp, kostar bara tre miljoner och är rent teoretiskt inom tullarna. Kristineberg.”

Det är för mycket fakta för att kunna vara påkommet i stunden. Men vad ska hon göra med sitt dunkande hjärta, sina blodfyllda slemhinnor?

Går hem med sin iPhone. Kan inte ens glädja sig till fullo åt den. Men den är i alla fall något att pilla på.

(Utmaning: skriv om något dåraktigt)