Min första kontakt med poesi fick jag genom radion. Inte den allra första radion jag lyssnade till, som var humleradion innanför brädväggen i det ruckel till torp som var vårt hem på sommaren. Humlor hade byggt bo och jag älskade att stå med örat mot panelen och lyssna. Om jag hörde poesi även där kan jag inte veta. Jag var för liten för att minnena hela ska kunna bärgas till nutid. Jag befann mig i det magiska landet barndom, där humlorna var radio och sädesärlorna på gården mina vänner.
Nej, poesin kom fyra gånger om dagen på den riktiga radion. Nu var jag kanske fem-sex och betagen i ord. ”Tyborön. Oksöy fyr...” ”Väderöarna, Måseskär...” Listan var lång, jag kunde den när jag hängde med uppläsaren men klarade den aldrig utantill. ”Farvattnen utanför Jären och Lista.”
Fyra gånger om dagen, som sagt, mitt långa mantra, en bön som inte var en bön, den var mer än så, för den var ingen invokation utan ren poesi. ”Tyska bukten, Fiskebankarna, Syd-Utsira...” En synkoperad rytm som därför var skön. ”Farvattnen utanför Jären och Lista.”
Observationerna och prognoserna hörde jag aldrig. Hör dem fortfarande inte. Jag har någon gång som vuxen varit på sjön och sjörapporten har högtidligen slagits på men jag har inget hört, utom min barndoms lyriska ramsa: ”Eggegrund, Kuggören...” ”Skagsudde, Holmögadd, Jämäsklubb...” Om jag så var i sjönöd skulle jag lyssna på rapporten som en tröstande strof att beledsaga mig på min hädanfärd, inte som något som konkret kunde vara till nytta. ”Farvattnen utanför Jären och Lista.”
När jag en dag skall gå bort, om någon av er skulle vara i närheten, hitta en radio och placera den bredvid mitt huvud och hoppas med mig att jag får lämna livet just när sjöväderrapporten sänds. Trygg som ett foster kommer jag att höra de vackra namnen och kadenserna en sista gång och så äntligen, äntligen få ge mig iväg ut på de mytiska farvattnen utanför Jären och Lista.
(Utmaning: skriv om en lista)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja du kanske är det poesi just sjörapporten :) men annorlunda är den i alla fall. Kanske ska se den som poesi :) Alltid spännande och se vart man hamnar när man läser här.
SvaraRaderaEn underbart skriven text. Jag ser min barndom med svalor som skrikande visslar över gårdsplanen, bin som surrar. Hör sjörapporten som på kvällen alltid som alltid följde efter programmet tankar för dagen eller dagens ord som jag tror det hette på den tiden. Det var kanske det förspelet som fick oss att komma i stämning och fick Holmö gadd, Bjurö klubb och Landsort att skänka oss sådant lugn. För mig var det ofta godnattsagan, sedan släcktes ljuset och vågorna kluckade mot båtens bord.
SvaraRaderaVerkligen poesi för mig och samtidigt får man veta mycket om huvudpersonens tankar och upplevelser i barndomen. Hon är en romantiker.
SvaraRaderaGillar allt, men den här meningen var pricken över i:et: "Jag var för liten för att minnena hela ska kunna bärgas till nutid. "
Så fint skrivet o jag känner igen alla de där namnen, tyckte också att de var så vackra o trygga på något sätt.
SvaraRaderaTack för att du fortsätter att skriva o skriva och smeka mina sinnen.
Du skriver poetiskt om poesi. Och så finns det börsnoteringarna...
SvaraRaderaTack för dagens lilla tår. Jättefin.
SvaraRadera:) ja jättebra och minnena om sommar och radion kommer krypande.
SvaraRaderaJa, just det. Nu minns jag. Så fint beskrivet att jag förnimmer rösten på uppläsaren.
SvaraRadera"Humleradion" - ett underbart ord.
Fint! Som alla dina texter :)
SvaraRadera