Jojo

”Jojo” kallar kompisarna honom, han som lämnar sin fru och sen vänder tillbaka, lämnar och återvänder. De törs inte säga öknamnet inför honom, utan kallar honom det på ryggen. Men de är reko polare. Finns i vått och torrt – när han är hos henne och när han stuckit. Varje fredag tar de en bira innan de går hem efter jobbet. ”Var bor du nu?” är det alltid någon som säger till honom och alla garvar. Snällt.

Det är Torgny som är på Jojo mest om hans flyktiga natur. Torgny lever med Kajsa, sju år äldre och plufsig efter tre täta barnafödslar. Torgny känner ömhet och gemenskap i sitt förhållande men skulle vilja ha ett uns attraktion. Det är därför han beundrar Jojo. Som tagit steget. Båda stegen. Därifrån och tillbaka. Tänk om den rörelsen skulle vispa upp något även för honom, Torgny. Han längtar efter känslor. Om han vågade. Men tre ungar. Det vore bra egoistiskt.

– Du har tur som inte har barn, säger han apropå ingenting till Jojo.
– Vadårå? säger Jojo nästan hätskt.
– Med din livsstil.
– Om vi hade barn skulle jag aldrig kunna lämna henne.
Han drar en hand genom håret och tittar åt ett annat håll. Sen fortsätter han:
– Det är därför jag går. För att hon inte vill ha barn.
Han ser förtvivlad ut. Torgny är på vippen att sträcka ut sin hand men de andra killarna sitter ju alldeles bredvid.
– Och varför vänder du tillbaka?
Jojo bara höjer hakan och ruskar på huvudet. Det kan betyda vad som helst. Det kan betyda att han inte har någonstans att bo. Det kan betyda att hon ger med sig – men sedan ändrar sig igen. Det kan till och med betyda: ”Jag kan inte leva utan henne”.

”Om vi visste,” tänker Torgny när han cyklar hemåt. ”Om vi visste när vi började bli kära i tonåren vilken prägel förhållandena har på hela våra liv! Två jämbördiga individer ger sig in i något vars förtecken är kärlek och båda hamnar i en despotisk diktatur...” Han rättar sig sen. ”Nu utgår jag förstås från min egen situation. Jag undrar om man riktigt kan se någon annans. Mitt liv färgar nog av sig när just jag betraktar andra.” Han anar något han aldrig tänkt på förut och går dröjande, i funderingar, från cykelstället till ytterdörren. Redan när han sticker nyckeln i låset hör han steg i hallen.
– Är det här en tid att komma hem på?
Hon slår ner på honom när han kliver över tröskeln.
– Nu har vi haft fredagsmys alldeles själva. Skynda dig, det finns kanske några chips kvar. Men först måste du rensa avloppet på toan. Det luktar rutten bäver.

(Utmaning: skriv om att vända)