Hon är orädd. Hon har rökt sedan hon var arton. Först var det fem år, sedan tio, nu är det plötsligt hela livet. Så gott som. Hon måste förklara det för sig själv, ser sig inte som en inbiten rökare. Varje cigarrett kan vara den sista, kunde vara den första. Det är bara hemma hon kan röka inne. Borta får hon gå ut.
Hon kommer in efter före-maten-cigarretten hos Terje och Lilian och näsa och öga börjar jubla, munnen fylls med saliv. Terje rör i såsen, Lilian skär upp steken (en tjälknöl, den bästa tjälknöl hon har sett, rödrosa och grann, mör som glass) och klyftpotatisen doftar.
Såsen är kraftig, skulle ta död på vad som helst men tjälknölen klarar sig och smakerna gifter sig i stället för att gå isär. Hon höjer sitt glas:
– Skål för denna säreget goda sås! Vad har du haft i?
Terje ler belåtet.
– Inget märkvärdigt. Grädde och grönmögelost och en slatt balsamvinäger och ett par rutor choklad.
De pratar om symbolhandlingar. Terje är för, de andra är tveksamma. Så kommer någon av de andra med exempel på symbolhandlingar som varit bra. Då är Terje emot. Det är som vanligt och maten sjunger på tungan.
Nu har hon tagit udden av den värsta glupskheten. När hon ska ta sin andra portion, känner hon med sleven på såsen, rör runt i den. Den har börjat kallna litet. Tjockna ännu mer. Den är nästan svart. En hostattack kommer över henne och hon får en vision av att hennes lungor till en åttondel är fyllda med just en sådan här sås, trög och tjärsvart. Just en sådan här sås som den som Terje gör med ädelost, balsamvinäger och choklad. Hon äter långsamt, påminner sig vid varje tugga om hur mycket skit hon dragit i sig. Det gör maten mindre god men det får gå. Hon måste dra fördel av att hon fått tag i sitt äckel. I sin mentala att-göra-lista skriver hon ”sluta?”. Det är första gången.
När kaffet är urdrucket ursäktar hon sig. Ute är det stjärnklart. Av vana spanar hon in Cassiopeja. Hon tänder en cigarrett och tänker inte på någonting. Inte på någon sås i lungorna, inte på vad röken gör med hennes andningsorgan. Ordet ”sluta?” bleknar från listan eftersom tankarna hon hade för tjugo minuter sedan inte finns. Hon njuter. Det här skulle kunna vara hennes första cigarrett. Det är definitivt inte den sista.
(Utmaning: skriv om sås)
tisdag 13 mars 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Blir definitivt inte röksugen.
SvaraRaderaFantastisk text.
SvaraRaderaOtroligt bra.
SvaraRaderaJa mycket bra åskådliggörande av ett beroende!
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaBlev bara fel idag, men det är svårt att sluta men lätt att läsa dina texter!
SvaraRaderaDu får till det så härligt vardagligt och med stor känsla. Hon och hennes personlighet, styrkor/svagheter lockar till mer läsning.
SvaraRaderaVad mycket jag får se av henne. Tack!
SvaraRaderavar hittar du alla dina stora personligheter du det vardagliga att bli mera än spännande det blir så levande och pirrigt
SvaraRadera