Tänk att få vaknaaa tidigt en mo-o-orr-on utan att saknaaa natten som var... Det är sjuttiotal och ”Morning has broken” är populär, även på svenska. Men inte hos lillebror. Absolut inte hos lillebror.
– Tanten pratsjunger, säger han.
Storasyster förstår kanske vad han menar, men säger ändå:
– Näh.
– Jo!
– Nä!
- Jo!
– Nä!
– Jo!
Så det blir till att gå till mamma. Mamma som stryker mjölhänderna mot förklädessidorna och tittar strängt på lillebror och säger.
– IngaMay Hörnberg sjunger innerligt. Hon pratsjunger inte.
Storasyster går tillbaka till sitt rum och sätter på kassettbandspelaren igen. ”Innerligt”! Lillebror har ingen kassettbandspelare, han är för liten, så han går ut i vardagsrummet och börjar mixtra med radion i stereon. Mest av misstag hamnar han på mellanvågsbandet, genom ett flax hittar han Radio Luxembourg! Han har bara rattat på radion i desperat önskan att finna någon utanför familjebubblan, någon som kanske är lik honom själv, och hans önskan verkar ha uppfyllts mer än väl. Smart nog har han de stora hörlurarna på sig hela tiden. Inte ett ljud kommer ut som skulle kunna ge mamma huvudvärk. Men ljud kommer in i honom, ljud han aldrig hört men liksom anat att de skulle kunna finnas: dunkande baskaggar, distade elgitarrer, elbasekvilibrism. Denna dag, den 23 mars 1975, blir en vändpunkt för lillebror. Det blir dagen han genom att säga ifrån till sin storasyster – men ändå nästan slumpartat – träder in i musiken. Den riktiga musiken, den som inte är hyvlad vare sig på höjden eller på botten. Han kommer aldrig att komma ut därifrån. Ingenting kommer att vara detsamma. Han har valt.
– De kan ha sina barnvisor för vuxna, tänker han – utan agg, mer som ett sorgmodigt konstaterande.
Föräldrarna är körda, det är syrran han skulle kunna tänka sig att rädda. När han tar av sig lurarna på mammas uppmaning och går till badrummet för att tvätta händerna inför kvällsmaten hör han fortfarande inifrån storasysters stängda dörr: Tänk att få vaknaa tidigt en mo-o-orr-gon utan att saknaa... Syrran går förmodligen inte att rädda, hon heller. Men han lovar sig själv heroiskt att försöka.
(Utmaning: skriv om att sakna)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gillar verkligen detaljerna t.ex. här: "dunkande baskaggar, distade elgitarrer, elbasekvilibrism. Denna dag, den 23 mars 1975, blir en vändpunkt för lillebror."
SvaraRaderaGillar hur lillebror formar sin egen identitet, du visar så bra hur det kan gå till, de där speciella ögonblicken.
Aj aj tro att jag känner den musiken. härligt att läsa och nä syrran hon är nog förtappad :) skit bra.....
SvaraRaderaSnyggt :)
SvaraRaderaFin text om att hitta det som är sitt. Älskar formuleringen: "Han har bara rattat på radion i desperat önskan att finna någon utanför familjebubblan, någon som kanske är lik honom själv"
SvaraRaderaUnderfundig text med underfundiga detaljer.
SvaraRaderaHåller med många.
SvaraRaderaÅh vilken härlig nostalgi du försatte mig i. Fantastisk 70-talstext!!
SvaraRadera