Talet

Fyra dagar och fyra nätter på en studsande buss. Så var vi framme och jag frågade mamma:
– Vad gör vi i Washington?
– Min smula, vi slåss för de svartas rättigheter, det har jag redan sagt.
– Men vi är inte svarta!
– Vi är radikala. Ra-di-ka-la.
Och hon köpte mig en glass.

Sen, när vi stod nedanför Lincolnmonumentet, ett hav av människor, och lyssnade till pastor King hade jag skavsår. Jag gnuggade med den andra foten ovanför hälen som gjorde ont och det hjälpte faktiskt. Det var som i de svarta kyrkorna, jag brukade höra det när jag cyklade förbi, hur pastorn dånade men inte hela tiden, han pratade på hela tiden men med långa mellanrum, det var som en sorts musik. Pastor King sa att vi kommit från Mississippi till Washington D.C. för att lösa in en check. Det förstod jag inte. Jag undrade om det kom blod på strumpan. Men sen sa han hur det var, att de svarta blev slagna av poliserna och att de inte fick bo på motellen och jag kände att de inte hade något hopp och att jag förstod alltihopa. Alltihopa pastor King sa. Han sa:

I have a dream that one day this nation will rise up and live out the true meaning of its creed: "We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal."

Och jag förstod, för det där kommer från självständighetsförklaringen och vi lär oss den i skolan men det gäller inte alla i Amerika, det gäller inte de svarta, ändå öppnar vi våra munnar för de orden och tänker inte på att de svarta inte hör dit. Och jag grinade, för han sa I have a dream flera gånger och varje gång tog han upp både orättvisorna och den rättvisa han drömde om, och mamma undrade om jag hade ont i hälen och jag sa:
– Nej, jag har ont i själen.
Och så höll vi varann i handen och pastor King gjorde sin musik.

Jag var liten då men jag minns det så väl. Jag minns att jag för första gången var tacksam mot mamma för att vi är radikala. Då tyckte jag att det inte gjorde något att jag blev mobbad i skolan.

Det var snart fem år sedan. Igår blev pastor King skjuten i Memphis. Jag grinar igen. Pastor King pratade ofta om att bestiga berg. Hur ska vi nu kunna bestiga rättvisans berg utan mannen med drömmen? Vem kan leda oss nu? Kommer Amerika någonsin att bli fritt?

(Utmaning: skriv om ett tal)