Slutet är svårast att komma på. Man börjar anlända dit man ämnat sig, man har argumenterat väl men nu vill det sig inte riktigt med retoriken.
Att hålla tal är som att paketera bebisar i rätvinkliga lådor. (Det är en klatschig fras i sig själv men kanske inte en ändamålsenlig slutkläm. Vad var det jag skulle prata om nu igen?)
Oavsett vad det var jag bestämde för 24 timmar sedan att jag skulle prata om, finns det nu bara en sak som är viktig:
Vi har röstat in öppna rasister i Sveriges parlament. Nästan sex procent av de som brydde sig om att rösta ville ha dem där och det innebär att de får sitta där i fyra år, får högre partistöd och hinner impregnera riksdagens väggar med sin argumentation som haltande kravlar bakåt, som en kräfta.
Jag tittar in i Jimmie Åkessons blida ögon, ser hans troskyldiga höga panna och tänker av någon anledning på teveserien V på åttiotalet. Den handlade om rymdreptiler som tog över jorden (eller USA, i alla fall – det brukar gå på ett ut). Det är en underlig association.
Före valet sa jag käckt att det bara vore intressant om SD blev vågmästare. Att det vore en nyttig övning för de övriga partierna. Men när Jimmie Åkesson lotsades in i tevehuset på den röda mattan i går kväll, blev sminkad och placerad framför en lila fond för en första intervju, tänkte jag: Han är etablerad nu. Han har ridit på en våg och kommit in torrskodd. Fem komma sju procent av valmanskåren har fört honom in – nästan 328 000 misslynta människor. Som tur är verkar han dock litet naiv. Han tror att de övriga partierna – läs: alliansen – ska ta kontakt med honom och det redan på valnatten.
Vad återstår att göra nu för den ansvarsfulla medborgaren? Vi ska inte börja demonisera ungdomarna i SD och kalla dem för ödlor. Vi ska söka upp dem i vår närhet som röstade på SD och tala, tala, tala med dem, tala dem trötta, tala dem kloka, se till att de talar med andra de känner. Fortsättningen på det kloka, allvarliga samtalet heter politik. Du och du och du och jag kan och måste föra detta samtal,
även om det inte blir någon knorr på slutet.
(Utmaning: skriv om en slutkläm)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det blev det. En knorr på slutet. Och du har rätt. Vi måste tala. Innan det är för sent.
SvaraRaderaKläckte också ur mig en liknande blåögd kommentar att det kunde vara intressant med SD i riksdagen. Väcka dem andra, men ångrar mig nu, när det blev så. Känns ödesmättat.
SvaraRaderaInte för att jag det minsta sympatiserar med SD ståndpunker, utan snarare tvärtom, så anser jag att demokratin och fria val alltid har rätt.
SvaraRaderaOch skulle riksdagen nu våga följa vad väljarna har sagt så borde KD bytas ut mot miljöpartiet i regeringen. Då skulle egen majoritet uppnås. (jag är inte miljöpartist heller ;)
Men visst skulle det vara svårare att komma överens, men det är politikernas ansvar att hitta ett sätt att samarbeta. Klarar de inte det så har de inte i riksdagen att göra.
Det sämsta som kan göras är att föringa, utesluta och ignorera SD. (eller resa sig från sminkstolen, hur patetiskt är inte det)
Håller med bra text, ja resa sig från stolen är hur patetiskt som helst.
SvaraRaderaProblemet är ju att dom inte har debatterat med SD. Frågat om sjukvård,kärnkraft mm då hade dom gjort bort sig själva men nu sitter vi här. Med alldeles för många missnöjda i det här landet.
Jättebra slut samtal åter samtal.
Bra kläm på det tycker jag. Hade det samtalats och debatterats med dem så hade de fallit på eget grepp och inte fått detta resultat. Tror jag.
SvaraRaderaJag är inte förvånad över att SD blev vågmästare i riksdagen. Det låg liksom i luften, trots att massmedia knappt berört frågan.
SvaraRaderaSD saknar uttalad politik i rad viktiga frågor, som t ex socialförsäkringar (enligt SD:s partiprogram blir människor sjuka av att det finns invandrare i Sverige) och utrikespolitik.
I skolvalet på kommunens gymnasieskola gjorde SD ett förhållandevis dåligt val, trots att de var framgångsrika i de riktiga valen. Antingen har vi duktiga lärare i kommunen eller också har de andra partierna gjort ett bra jobb när de informerat skoleleverna.
Två härliga meningar: "paketera bebisar i rätvinkliga lådor" och så "tala, tala, tala med dem, tala dem trötta, tala dem kloka, se till att de talar med andra de känner". Den första för det är fantastiska marmoria-ord. Den andra för att den är sann, så sann. Vi måste tala nu.
SvaraRaderaBra. Ja. Just precis så.
SvaraRadera