Containermannen

Jag blev skickad i en container
under lager av gammal lump –
bistånd till Thailands gamla,
T-shirts i vikande färg.

(Där var även använda trosor och kallingar. Ingen därhemma skulle ta i dem med tång. Knappt ens en fattig i Thailand.)

När jag packades upp i Chiang Mai var jag
ensam och neutral. Jag sa jag visste var ambassaden var
och mina värdar blev mycket lättade när jag knallade bort
för egen maskin. Inga återverkningar på dem.

(I själva verket drog jag inte till Bangkok utan stannade i bergen. Där gick jag runt bland familjer som skickat bort sina flickor, fick foton och födelsecertifikat. Först efter en månad åkte jag söderut.)

Jag var så ung!
Mitt hjärta bankade
för varje tonåring som sålde
sin kropp.

(Första gången jag räddat någon låg jag på hotellrummet och grät torrt och hulkande.)

Försiktigt gjorde jag insats för insats
i olika turistområden i Bangkok.
Innan jag var känd där, åkte jag
till Pattaya, Phuket och Khao Lak.

(Varje flicka var en seger. Jag var inställd på att arbeta långsamt, så att mina drag inte skulle bli kända bland hallickarna.)

Jag köpte dem tillbaka, flickorna,
för några hundra baht per person,
iklädde dem deras identitet,
såg till att de fördes till bergen.

(Ljuset i deras ögon när de förstod att jag var en annan sorts man)

Nu ligger jag åter i en container. Den är blå
och står i en eländig gränd i Bangkok.
Hur ska de mörda mig?
Långsamt eller snabbt?

(Utmaning: skriv om ett hemligt uppdrag)