Mingla och Vingla

Det var två systrar, Mingla och Vingla. Mingla var bra på det sociala, medan Vingla var rädd och log. Mingla var bra på att hålla en cocktailtallrik med glashållare. Vingla bara gick omkring och spillde, om hon inte höll tallrik och glas med båda händerna men då skämdes Mingla för henne, tog henne åt sidan och sa ifrån. Så Vingla hade ingen tallrik, bara ett glas med vitt bubbel. Vid ett tillfälle höll hon det så krampaktigt att foten bröts. Den gången spillde hon också.

Mingla var intressant. Hon hade åsikter om det mesta, eller ”frågeställningar” som hon själv sa. Det var nog åsikter förklädda till frågeställningar, trodde Vingla, som ofta rörde sig som en räddhågsen säkerhetsvakt runt sin syster. Säkerheten var Mingla och Vingla vaktade på den. ”Gå runt för dig själv!” kunde Mingla mana henne ibland, fast hon visste att det var vid sådana tillfällen som foten brast.

Vingla skulle gärna stå stilla för sig själv.

Vingla skulle gärna känna att perspirationen fick torka från hennes rygg på någon plats i rummet där hon kunde få litet rymd omkring sig.

Vingla skulle gärna vara hemma och äta russin och måla tavlor.

Efter varje cocktailparty hade Mingla pratat med varenda en som var av intresse – de höga bankirerna, fartdårarna, skådespelarna och politikerna. Så for hon också fram i trängseln som om hon hade skateboard, stannade lagom länge för några oförglömliga repliker och en dusch av sin charm. Kvar var Vingla, som nyss hade anlänt från föregående sällskap. Rädd och leende blev hon ofta offer för någon orerande man i ljusblå kostym och gräddvita tänder. Hennes tafatta försök att ge sig av, stäva efter systern, tolkades som djupt intresse. Nervöst fick hon åse Mingla glida genom massan allt längre bort och lyckades väl till sist rycka sig loss, kuta efter och flaxa runt henne som en tranhona som skyddar sina ungar. Allas ögon duckade hon för för att inte åter bli infångad, för att kunna hålla jämna steg med Mingla som njöt, njöt, njöt.

En dag sa Vingla till Mingla: ”Vet du, jag ska inte gå på cocktailpartyn mer.”
Svetten rann utefter ryggen på henne när hon sa det, fastän de bara satt därhemma i läsvrån.
”Det tycker jag du gör rätt i,” sa Mingla och tog ett plommon.

(Utmaning: skriv om att mingla)