Samtal med en driva

– OK, var är du?
...
– En planka kanske, om det inte är för sent. I värsta fall granris. Jag är inte så bra på sånt där. Försökte du starta på ettan?
…
– Det vet jag i alla fall, att det är bättre på tvåan.
…
– Jag menade inte att klandra dig.
...
– Inte vet jag – lägre varvtal, kanske. Eller högre. Men nu är det nog för sent. Du har väl grävt ner dig helt och hållet.
…
– Jo, så skulle nog jag också reagera. Visst förstår jag att du inte ringde på en gång.
…
– Jo, jo. Man vill klara det själv.
…
– Ja, men det var ju längesen!
…
– Ok då, i fjol.
…
– Men det blev ju bara en inbuktning i bakskärmen.
…
– Förlorad bonus också, det har du rätt i.
…
– Det är skrivet i snön, hjärtat.
…
– Det är klart att jag litar på dig! Visst får du låna bilen igen. När du vill! Skynda dig ut och fixa granris innan det blir mörkt.
…
– Puss, puss!

(Utmaning: skriv om att köra fast)