De blir bekanta på bussen från Rimbo. Hon är på väg från ett innan, han färdas mellan ett nu och ett sen. Han är frälsningssoldat, ung, uniformen utbytt mot ett färgglatt rockmärke. Bubblar av väl paketerad glädje. Hon har en dag av otydliga konturer. Muttrar korta frågor in i hans skägg. De står i ett svajigt dragspel mitt i arton meter buss. Han blev frälst 2003. Hon är ointresserad, inte fientlig. Så han har funnit meningen. Det låter statiskt. Finna, fann, funnit.
- Det är ett starkt verb, säger hon.
- Kul att du tycker det!
- Jag menar oregelbundet.
- Va?
- Never mind.
De kränger vidare en halvmil.
- Du, då. Är du sökare, eller?
- Nej. Jag är poet.
- Poeter är väl sökare?
- Jag är nog en finnare. Jag finner inte en gång för alla, som du, utan hela tiden. Jag finner det rätta ordet. Ibland. Men jag söker inte. Jag väntar, eller smakar, eller känner med fingrarna.
- Var lär man sig det?
Hon tänker en stund.
- I kapellet. Det är den enda poesiskola jag gått.
Hon lutar huvudet aningen bakåt och sjunger lågt men med klang:
"Så den ädla säden
re'n i morgonväkten
och för själars frälsning
offra dig och brinn
väntande på hösten
då i skördeanden
vi få under jubel
bärga skörden in."
Luften tillrar mellan dem. De fnissar försiktigt åt de andra passagerarnas blickar och miner, bildar en kupa av plötslig samhörighet.
- "Skördeanden", säger hon. Förstår du att jag var salig? Jag fattade noll och var salig. Den rimmar knappt ens. Det är ovanligt.
- Hur gammal var du?
- Tio, kanske. Jag satt på en egen bänk med Emsertabletter i handväskan och kände mig stor. "u":et i "jubel" var långt och Tant Nilsson som ledde sången från pianot lät det gå mot "o". "Joooobel".
- "Det är "o":na i orden som gör 'et".
- Var lärde du dig poetik? frågar hon frälsningssoldaten.
- Direkt från "Fem myror är fler än fyra elefanter".
Han har läst sig till allt han tycker men de samtalar fint. Vid Tekniska högskolan viker han av mot tunnelbanan. Hon ska vandra till Odenplan med tung packning. De vinkar viftande, som små barn, från varsin sida spärrarna.
(Utmaning: skriv om att skörda)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Go´morron. Ja, jag är som vanligt lika "whaoo-ad" över dina texter!
SvaraRaderajag ler när jag läser din rader och tänker att egentligen skulle tiden på en buss vara mycket trevligare om man vågade prata med den som satt bredvid. Fint och ledigt skrivet.
SvaraRaderaMinnen från söndagsskolan poppar upp när jag läser din text och inser att den tiden har satt djupare spår än man trott.
SvaraRaderaDu är otrolig på att hitta ämnen/ innehåll till utmaningarna! En annorlunda skörd än vad man tänker sig då man läser uppgiften. Kul vinkling! Bra!
SvaraRaderaJag fullkomligt älskar dina formuleringar som vanligt. Det är skönlitterärt och samtidigt så poetiskt. "Hon är på väg från ett innan, han färdas mellan ett nu och ett sen" är helt fantastiskt skrivet. Jag gillar även det här tillfälliga mötet och den där känslan av plötslig samhörighet som du får fram så fint.
SvaraRaderaHej igen.
SvaraRaderaJag hoppas detta inlägg inte försvinner som det jag skrev i förmiddags.
Jo visst kommer jag i håg dig, vi tillhör ju båda de gamla Puffrävarna.
Du håller stilen. Gillar verkligen din dialog, den flyter lätt men med tänkvärt innehåll.
Vad fick du detta från: "- Jag är nog en finnare. Jag finner inte en gång för alla, som du, utan hela tiden. Jag finner det rätta ordet. Ibland. Men jag söker inte. Jag väntar, eller smakar, eller känner med fingrarna." Sådan är jag fast jag inte visste det innan, en riktig "finnare" (fast lite troende också ;-)) Underbar kommentar.
Ha det!
/Tjotten
Bra text, jag gillade beskrivningen av en finnare.
SvaraRaderaJag känner igen mig själv som en sådan.
Vilket möte du får till! Jag gick för ett antal år sedan pilgrimsleden till Santiago de Compostela och förundras över dessa möten. Någon korsar ens väg en enda gång i livet och mötet blir starkare än med dem man träffar dagligdags. Din text påminde mig om detta. Och jag gillar att dialogen hamnar hos fem myror, ett älskat barnprogram. Härligt Marmoria!
SvaraRaderaDet här var utsökt men svårt för mig. Fick googla sångtexten innan jag förstod att det var en "frälsis". Jag lär mig alltid något av dina texter, tack!
SvaraRaderajättefin berättelse!
SvaraRaderaLotta
Hag gillar't:)
SvaraRaderavilka minnen som bodde i mig som lockades fram av din text. spårvagnsmöten, trevliga göteborgare hoppade fram och magnus och brasse till och min min farfars gamla syster som var en frälsnings soldat;)
SvaraRadera