Känslan av att klara sig på egen hand, i sitt eget universum, på en liten fnul, ett litet smul - ett par nektariner och några kopek. Oövervinnerlighet och frid. Fri andning. Trivas. Och så: förtrolighet. En vän i fåtöljen. Dela bröd.
Vänskap är min religion. Ensamhet mitt största behov. Ju längre jag lever, desto lättare är det att få vågen att stanna i jämvikt. När jag har balans mellan ensamhet och samvaro är jag i den känsla jag trivs med. Då klarar jag också de påtvingade mötena. Knuffar inte. Buffar inte. Går smidigt. Inget fastnar.
Balans. Mellan ute och inne. Mellan extas och mörker. Mellan aktivitet och vila. Balans är inte stillastående. Förleds inte av nollan på vågen. Balans är samspel, växelverkan, en osynlig dans. Den dansar jag när jag trivs.
(Utmaning: skriv om en känsla som du trivs med)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
vilken text så underbart härlig speciellt gillar jag min religion balans ute och inne nej jag kan inte ta ut något orde hör liksom i hop med varandra den här ska jag rama in och sätta på kylskåpet.
SvaraRaderaunderbar text
SvaraRaderaDu är en mästare att få till det. Den här texten ryser jag av...skulle kunnat vara mina ord...men jag är inte den finurlige ordkonstnär som du är! jag älskar dina texter...har jag sagt förrut? Ok, jag börjar bli gammal och glömmer lätt :D)
SvaraRaderaDina ord rör vid mitt innersta.
SvaraRaderaJag önskar jag kunde bemästra konsten att balansera livets motsatser. Försöker själv hålla mig på en rak och bred väg, för att slippa hamna i obalans. Det blir rätt tråkigt, men det är skönt...
Hej,
SvaraRaderadu har säkert rätt. Texterna jag skriver på SkrivPuff är nedkastade snabbt och inte alls redigerade. Knappt jag läser igenom dem innan publicering.
Per
Gillar att du tycker till om min text. Nu ska jag testa mig själv i nästa text, försöka att få till en mer sammanhängande text. Lovar inget. Vi får se. "Gamla hundar...."
SvaraRadera(Ler)
Det enda jag inte gillar är Vänskap är min religion, för det blir överspänt, när texten i övrigt är så vackert stram. Nektarinerna, kopeken (så snyggt par, k-ljuden!), vän i fåtöljen, dela bröd.
SvaraRaderaJävligt bra.
Vattuman, ja man borde väl känna igen sina löss på gången!! Kanske vi då är från samma planet?? Gillar balansgången, ser dig framför mig på en gungbräda. Vasst!
SvaraRadera