"Nu har vi nått vägs ände", säger du. Som om jag inte ser det. Milt tar du mina kladdiga händer och tvingar ner mig på en stol. Du bänder mina armar. Filippinben. Så mager jag blivit, på bara tre år.
"Vi kan inte ha det så här längre".
Jag tittar på de fuktiga gröna masonitskivorna som hänger fastnubbade vid väggarna. Nickar. Marängsmeten blir snart förstörd.
"Miljö- och hälsoskyddsnämnden har sagt ifrån".
Jag slickar mitt finger. Det är som poesi.
"Men svara då! Marika! Vill du ingenting?"
Det rosslar till i svalget.
"Knäckrutor", säger jag och märker att du blir otålig.
"Vi har frysta bullar till en armé! Det kommer inga gäster längre! Räkningarna! Om det inte vore för miljö och hälsa."
Det drar från glipan i ytterdörren. En maska har gått på vänster ben. Vad händer när ingenting längre händer? Jag menar, vad är fortsättningen? När tar det slut? En fluga har drunknat i citronkrämen. Jag brer över ett lager maräng.
(Utmaning: Skriv om en vändpunkt)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är en bra beskrivning som ger en tydlig bild av att Marika absolut inte vilja göra någon förändring utan gömma sig i nuet.
SvaraRaderadet här blev en tydlig bild över hur svårt förändringar kan vara att medvetet slippa se det blev så tydligt tyvärr e jag nog lik Marika ibland.
SvaraRaderaJa, jag gjorde som vi pratade om, men kanske bara blott för idag. Men vem vet...du kanske har fört mig in på en annan väg...
SvaraRaderaJag hoppas Marika inser,när hon väl slickat av sina fingrar, inser att det nog är kört.
Härlig text för mig att läsa, när man inte vill göra någon förändring. tack för hjälpen md tempus, kämpar mycket med det i mitt skrivande.
SvaraRaderaBra kämpat...mot förändring menar jag
SvaraRaderaDu skriver bildlikt och sinnligt
Känslosamt. Här önskar jag att detta verkligen är vändpunkten. Men det ska inte ta slut, låt det ta en annan riktning bara.
SvaraRaderaHahaha! Min sambo är miljö-och hälsoskyddsinspektör. "Här kan vi inte fika. Vi hittade en råtta i glasyren en gång. Och här förvarade dom rå kyckling på golvet. Och här. Och här." Men det var ett sidospår. Ty texten är en av dina bättre. Jag tycker att den klibbar fast. Den där förnekelsen man känner igen.
SvaraRaderaÄven jag gillar hur du skriver =) lite knepig text tyckte jag, det fick hjärnan att börja arbeta. och det behöver den ju nu när det är sommarlov *fniss*
SvaraRaderaÄven jag har skrivit dagens utmaning, fast jag har tagit en liten paus. Men kunde inte låta bli. Läs den gärna =)
Kram!