Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

lördag 11 juli 2009

Utmaning 192 - Knopmannen

Vad jag inte vet om Spinoza är inte värt att veta. Men jag har en syster också. Hon är besatt av kor. Våra vägar korsas sällan men nu hade de kulturfestival i hennes lilla by och hon bevekade mig att komma dit.

Där stod han, på en hembygdsgård på landet. Han höll i knopslagarworkshopen. Bort månaders bekymmer över Spinozas kartesianska epistemologi. Jag satt med hakan hängande som ett barn på cirkus, förtrollad av vad han gjorde med sina smäckra händer. Mitt eget rep hängde slappt i knät. Jag ville inte förstöra magin genom att börja solka det. För mig var en knop - om den nu var något - en knut, en meningslös härva. Han kunde dissekera en knop, se den för sin inre syn, frammana den ur ett minne, analysera den. Slutgiltigt förförde mig knopmannen när han slog ett slags australiensisk seglarknop genom att kasta repet i en snurrande rörelse i luften. Han hade mig, om han ville. Jag behövde honom. Mitt eget liv led av hälta.

När barnen blev trötta på eftermiddagen tog alla en paus och gick hem och åt. Min knopman stod invid en rödmålad stuga och högg ved. Vad annars. Min knopman. Det var omöjligt att fråga min syster vad han hette.

Mina ögon behövde inte söka honom under kvällen. Ett sjätte sinne hade utvecklat sig - vad skulle Spinoza ha sagt om det? Jag visste alltid var han var. När solen dalade stod han på en klippa invid ån och spelade polskor på fiol, så att svetten stänkte om hans svarta hår. Då frågade jag. Så torrt jag kunde, sa jag till min syster: "Han är ganska duktig. Vem är det?" "Å, det är Peter", svarade hon. "Han är distriktsläkare inne i stan. Jag har berättat om dig och han är så nyfiken, för han håller på en del med filosofi."

Då grät jag. Jag var väl mera onykter än jag förstått. Jag ville att han skulle vara en ädel vilde, en eggande motpol, bekräfta att jag själv inte skulle kunna få vad han hade, att han skulle vara som Crocodile Dundee om han hamnade hemma i Stockholm. Jag ville att vi knappt skulle förstå varandra. Jag ville att han skulle vara hel, utan att ha tillgång till min värld.

(Utmaning: skriv om balans)

2 kommentarer:

  1. det här gillar jag balansen infinner sig i berusningen och tårar balansen som ett slag i bröstet fantasin stjäls av verkligheten jätte bra är ett tamt ord grymt räcker inte till de ordet har jag inte uppfunnit än som passar på denna text
    ps tack för dina enotmt värmande ord.

    SvaraRadera
  2. Så nära passionen som man kan komma även om den inte stämmer med verkligheten.Texten får livsandarna att vakna! Snyggt!!

    SvaraRadera