Utmaning 204 - Kalas för Gösta

Anki har med sig två ägg från hönorna som pickar utmed taggtrådsstängslet. Hon ägnar all tid hon har över åt att spåra dem för att se var de lägger sina ägg. Protein är viktigt. Så också vitaminer: Rune har ångat en soppa av nässlor. Ångat bara precis så mycket att de mjuknat och tappat stinget. Till dryck kan de inte finna något bättre än sitt vedervärdiga vatten. "Vi låtsas att det är champagne", säger Solveig och ler ett filmstlärneleende med sitt varannantandsgap. De har varit här länge nu. Gösta är den första någonsin som får gå. Det är det de ska fira. Kjell har i hemlighet skrivit några sånger som är lätta att lära.

- Att du får gå måste ju betyda att de ska lägga ner lägret så småningom, säger Rune.
Hans haka hänger, förväntansfullt. Men Gösta säger bara:
- De har sagt att jag sonat mitt brott.
Han har anklagats för att gömma en dator. Det är klart, alla andra är anklagade för grövre brott.
- Hur ska du ta dig hem? undrar Anki, praktisk som alltid.
- Gå. Lifta, kanske.
- Men det är åttio mil!
- Jag tänker känna mig som Bolle i Vägen till Klockrike.
- Det finns ingen annan råd, säger Kjell till Anki. Jag undrar hur mycket trafik det är på vägarna nu?

Frågan hänger i luften medan Anki portionerar ut flisor av ägg i de repiga, olikfärgade plastbunkarna som är deras matskålar. Sen häller Rune sin soppa över. Den smakar kärvt och milt av vår. På okända vägar har Rune till och med fått tag på salt.

Kjell får sitta och hålla på sina hemdiktade sånger. De sjunger En vänlig grönskas och Du lindar av olvon och tyst, tyst, så att kapos inte ska höra, Cornelis. De förbjudna sångerna gör dem fnittriga. Det behövs ingen champagne.

(Utmaning: skriv om en fest)