Det är abboten som städar här. Han går ständigt omkring med en dammborste av strå. När han går förbi ett skåp eller ett altare, dammar han det, om han inte är på väg in i zendon. Han dammar i full uppmärksamhet. Det ser ut att gå så sakta för honom, noviser brukar störta till hans hjälp, men han visar dem lugnt in i zendon eller köket. Detta är hans domän. Var afton sopar han hela klostret och kvällen före vart och ett av månens kvarter skurar han. När skriver han sina dharmatal? Han behöver inte skriva dem. När tar han emot gäster? När gästerna dyker upp. När vilar han från sitt ansvarsfulla arbete med dokusan och undervisning och administration? När han sover och när han städar. Detta är en gammal sed i vårt kloster, som många känner till men inte alla.
En besökare kom till klostret sent en kväll, när vår förre abbot just avslutade sin sopning ute på dörrstenen. Med sirliga, väl avvägda tag föste han samman det grus och boss och damm han fått ihop.
- Städarmunk! skrek besökaren, som besökare brukade göra. Tag mig till din abbot.
Vår förre abbot upphörde omedelbart med vad han höll på med, slog ihop händerna till hälsning och gick före mannen in i abbotens rum, visade främlingen att sitta och satte sig själv mitt emot honom. Mannen blev ställd. Abboten började fnissa. Eftersom besökaren fortfarande inte visste om han framför sig hade en galen städare eller en städande abbot - vilket vore lika galet - fortfor han att vara tyst.
- Vad vill du mig? sa abboten till slut.
- Jag vill veta hur man blir riktigt effektiv, svarade mannen med tvekan. Är det några särksilda sutror man ska läsa eller finns det övningar man kan göra?
- Försök med att vara riktigt långsam.
Då förstod besökaren att oavsett om det var en städare eller abbot han hade framför sig, var det en galning. Han beredde sig att stiga upp från zafun men så kom han på andra tankar.
- Abbot! Städarmunk! Får jag stanna i ditt kloster ett år och lära mig effektivitet?
Abboten böjde jakande huvudet mot vår nuvarande abbot.
(Utmaning: skriv om att göra något långsamt)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag är förundrad över alla dina texter hur många har du kan man verkligen ha så många du är en otrolig fantastisk fantasirik underbar skribent som jag har förmånen att få läsa av alltid varje dag finner jag något lika roligt att läsa varje dag tack för att du tar dig tid att skriva så jag kan läsa....
SvaraRaderaMan blir lika glad och poistivt överraskad varje gång man läser dina texter. Känns som om du själv är en lärd munk, kvinnlig sådan då, som pytsar ut sina visdomsord till oss lärljungar som trälar med våra försök att binda ihop ord till fungerande meningar.
SvaraRaderaDu sätter verkligen fingret på en intressant sak. Det är förunderligt så mycket man faktiskt hinner med om man bara tar det lugnt.
SvaraRaderaDet här var, i brist på bättre ord, en FIN text. Abboten är på riktigt, hans kvast och hans skurande (månens kvarter, det är så jäkla vackert uttryck). Det är släpljus och liksom förklarat. Och det där om att inte behöva skrymta runt så mycket med dharmatal, utan att göra nåt till fullo. Så mycket kraft i det.
SvaraRaderaDet är ett djup och insikt i din berättelse.
SvaraRaderaKära Mamoria! Jag frotterar mig i dina miljöer!Det skulle vara fantastiskt att få veta hur den nuvarande abbotens utbildningstid såg ut, jag gissar att den gamle fick sig många fniss!
SvaraRaderaJag älskar tanken på en fnissig abbot!
Appropå vad man får allt ifrån så har du allt otaliga kreativa källor själv!
Med stor vördnad från Margareta
Som vanligt tycker jag att texten är jättebra. Inte bara hur barn tänker kan du klä i ord utan din förmåga att beskriva miljöer är fantastisk. Jag njöt när jag läste och såg abboten framför mig!
SvaraRadera