Jag är ett träd. En alm. Jag vet det. Det syns inte men det är sant. Jag skadar inte någon. Men det är skadligt för mig att vara ett träd. Jag vet inte varför. När jag kommer längst in i min träd-het hamnar jag här, i dessa ljusa rum. De säger att jag stelnar. Jag säger att jag växer, pumpar sav. Jag är ett träd, jag vet det.
Jag har visshet. Jag kan tvivla eller ana eller veta. När jag tvivlar är jag på Samhall och är olycklig. När jag anar är jag också på Samhall men lever ett fullgott mänskligt liv. När jag har visshet... Om ni visste! Har ni aldrig velat vara träd någon gång? Växa för evigt, inte skada någon.
När jag har visshet hamnar jag här, där dörrarna är låsta. Annars skulle det gå illa, säger de. De säger att jag inte anar hur bra det är att jag har dem omkring mig. De som stöttar. Hmpf. Jag ber. Stötta ett fullväxt träd?
Tack till Czeslaw Milosz
(Utmaning: Skriv om att ha ett stöttande nätverk)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Marmoria,
SvaraRaderaNej, det är inte självupplevt det jag skrev om i SkrivPuff 188, det var bara en känsla jag fick och en tråd jag ryckte upp och så skrev jag om det. Inget annat. Fin text om trädet.
Per - Bokmånglarn
Trädet som mänska, sjuk och stark. Jag tycker om hmpf:et. I normala fall är det svårt att få in ett hmpf på ett bra sätt. Men det lyckades du med. Men Milosz? Nu måste jag fundera.
SvaraRadera