Två herrar

Han fostrades av en sträng moder, Gustav i Viken. Fadern var likaledes sträng men frånvarande mest, hölls i skogen och högg timmer. Kom hem ett knappt dygn från sent, sent om lördagsaftonen till söndagens tidiga eftermiddag. Snön lyste honom vägen från huggarkojan och tillbaka. Han hade häst, det gick ingen nöd på honom.

Gustav hade sett fram emot skolan något oerhört. Han trodde den innebar högstämda studier, att hänga vid frökens läppar, erövra kunskapens flamma. Det var innan han hade vetskap om rasterna. Mycket snart förstod Gustav att det fanns två hierarkier i skolan. En som föräldrarna hade förmedlat bilden av och som lockade honom – i den var fröken enväldig auktoritet. En annan som var mindre påtaglig, som skiftade och vrängde, berodde av osynliga maktkamper bland de elever som förstod sig på det mellanmänskliga spelet. I den andra hierarkin kunde ledaren skifta dag från dag. Gustav var i alla fall nära botten.

En gång skrattade Gustav. Det var innan han till fullo hade förstått den andra makttrappan, den som rådde under rasterna och på vägen hem och till skolan. Anselm, en av de busiga pojkarna som hade en ledande position i den andra hierarkin, hade dragit Sofia i flätan tills hon grät. Fröken lät Anselm stanna inne på rasten. Då skrattade Gustav. Han tyckte att den andra pojken hade fått ett rättmätigt straff, dessutom var det skönt att tillbringa en rast utan att snegla efter var Anselm kunde dyka upp.

”Jag skrattade åt något jag tänkte på”, försökte Gustav när han var omringad av pojkar ur den andra hierarkin. Han blev mulad. ”Det är klart att det var orättvist av fröken att straffa Anselm!”, försökte han och blev mulad igen. Nu var han desperat: ”Jäntor är lipsillar. De borde lära sig att tåla.” Rasten ringde slut men någon tog sig besväret att lassa fullt med snö innanför Gustavs blus.

Och han hade förstått något. Världen, i all sin storartade komplexitet, steg upp framför honom. Ja, ini honom. Lyda fröken var inte allt. Nej, han måste till och med smyga med att han lydde fröken. Och inför fröken och mamma måste han smyga med att han över huvud taget lyssnade på rasternas herrar. Fostrad till att lyda kunde han inte lyfta sig över dilemmat. Han var dömd att bli en dubbelagent, en skådespelare på en ensam scen, en misslyckad som tjänade två herrar.

(Utmaning: skriv om att vara andra till lags)