Din lista

Hur länge har du fört den här listan? Länge, säkert, den är summerad och klar. Plussidan och minussidan och så en klammer, eller vad det heter, och så ordet. ”Disappointed”. Vadå? Behöver du göra en lista för att komma på att du är besviken på mig? Göra en lista och räkna poäng? Kan du inte bara känna i din egen kropp och i eget sinne?

Tårarna rinner. Jag är arg och förnedrad. Jag hade bara behövt en post-it-lapp. Därför hade jag gått till ditt röriga brevställ, det indiska som du är så stolt över för att Mark har ett likadant. På sådana sätt är du barnslig. Post-it-lapparna satt inkilade, jag fick rycka för att få loss dem och ett par andra ark föll ut. Överst din lista. Ett skrynkligt papper med ettrigt röda bokstäver. ”Disappointed”.

Jag drar fram den svartgula resväskan från sitt ställe under sängen. Det förvånar mig att det bara är skönt att packa. Gråten sinar. Sorgfälligt viker jag tröjor och byxor. Jag har inte ekonomisk möjlighet att ändra min bokning men jag kan dra till Adam och George.

När jag packat mina kläder tar jag en sväng runt lägenheten, plockar på mig det som jag anser är mitt. Tavlan som Heather målat åt mig, paketet med torkad mango. Sen gör jag i ordning teet. Snart kommer du hem.

Jag är som en hund. Hör hur du kommer i farstun. Du skrapar skorna, bullrar med dörren, drar in snor. Innanför lägenhetsdörren står jag med listan.

– Vad är det här?

– Hur understår du dig att gå och snoka?

– Ditt brevställ är inte privat, vad jag vet. Vad är det här?

– Ett papper jag skrev när jag var frustrerad.

– Kom in. Det finns te.

Samtidigt ringer George tillbaka. Jag förklarar situationen för honom, frågar om jag får komma.

– Ja, det vore mysigt! säger han och erbjuder sig att komma och hämta mig med bilen.

Du tittar på mig med stora, glansiga ögonglober.

– Ska du lämna mig? För det här?

– Du har gjort en lista. Jag känner mig som ett ting.

– Men säkert är det mycket som du tycker illa om hos mig också?

– Jag skriver inga listor!

– Det stod en hel del på plussidan också, säger du nu smeksamt, räcker ut en hand.

– Det är utstuderat att skriva listor. Jag kan inte lita på dig längre. Jag är djupt besviken.

”Besviken på dig för att du är besviken på mig”, tänker jag självkritiskt när jag sitter bredvid George i hans trevliga lilla Rover, puttrande iväg till Rickmansworth. Jag försöker förklara utan att lämna ut vare sig dig eller mig.

– Det blir så kalkylerande, så känslokallt att skriva listor, avslutar jag hjälplöst.

– Har han skrivit en plus- och minuslista över förhållandet eller över dig?

– Över mig. Jag känner mig som en nyslaktad spädgris.

George är tyst ett tag.

– Jag skrev själv en sådan lista en gång. Men jag förstår dig. Tack och lov hittade aldrig Adam min lista.

(Utmaning: skriv om besvikelse)