– Idag,
säger Amalia. Idag ska vi prata om grupptryck.
Amalia
är våran lärare. Hon är jättevacker och ser ut som en
lärarvikarie, fast hon är en lärare faktiskt. Vi fick henne förra
året.
John
räcker upp handen. Han ser sur ut.
– Fröken,
vi har inte mobbat nån.
– Den
som nämnde't han klämde't, svarar Amalia glatt.
Hon
säger mycket som vi inte begriper, Amalia. Jag skriver långa
listor, uttryck för sig och ord för sig. ”Jovialisk”.
”Särartsfeminism” - fast det förklarade hon. ”Tala inte om
rep i hängd mans hus”.
Det
ska tydligen inte handla om mobbing.
– Säg
något som är bra med grupptryck, fortsätter Amalia.
Det
blir tyst. Misstänksamt tyst. Alla tänker på mobbing. Amalia
harklar sig för att komma med ett exempel själv:
– Det för de annars så individualistiska flugsnapparna till södern inför vintern, räddar deras spinkiga ben från förfrysningsdöden.
– Det för de annars så individualistiska flugsnapparna till södern inför vintern, räddar deras spinkiga ben från förfrysningsdöden.
”Annars
så individualistiska”... Jo, vi vet! Amalia har berättat för oss
om de svartvita flugsnapparnas sexliv. Hon är fixerad vid
flugsnappare, Amalia.
– Mig
får det att städa ibland. Men bara ibland. Hur är det med er?
Amalia
ler. Det blir stjärnor i hennes ögon.
– När
jag blir stor ska jag aldrig städa, säger Simon.
– Grupptryck
är när några tar droger, säger Miriam.
Miriam
vill vara bäst.
– Är
det positivt? frågar Amalia.
– Nä,
det är jättenegativt.
– Även
om vi inte kan komma på så många bra saker med grupptryck, så är
det i sig naturligt och kan vara bra. Varifrån kommer grupptrycket?
– Man
är rädd för att vara ensam, viskar Emilie mest för sig själv.
– Just
det. Tänk på stenåldern. Vad vet vi om stenåldern?
En
rugge av händer.
– Fnöske!
– Bärnsten!
– Eld!
– De
bodde i grupper ungefär så stora som den här klassen...
– Precis,
Axel. I grupper ungefär så stora som den här klassen och då är
det viktigt att få vara med. Eller hur? För annars överlever man
kanske inte.
På
rasten senare lyckas Jocke och Axel att få Niki att mula Astrid.
Niki brukar vara snäll. Birgitta – hon är lärare i den andra
femman – rusar dit och rycker undan Niki. Fats jag står ganska
långt bort hör jag att Axel glädjeskriker till Birgitta:
– Men
våran fröken säger att grupptryck är bra!
Miriam
som står med mig mumlar:
– Nu
kommer Amalia att bli mobbad i lärarrummet.
(Utmaning:
skriv om grupptryck)
Vändningen på slutet. Och vad vi får veta om fröken.
SvaraRaderaBra!
SvaraRaderaIntressant diskussion, kul vändning.
SvaraRaderaText som väcker tankar.
SvaraRaderaTänkvärt!
SvaraRaderaMänniskan är en missbildning.
SvaraRadera