Fast utan campingbord

Du lagar så god falafel och jag skrapar, målar, snickrar. Städar gör vi ihop och barna – de är ju ganska stora nu – dem har vi alltid haft gemensamt. Men visst är det jag som tar ansvar för krukväxterna och för trädgårdarna, här och på landet. Visst är det du som skottar mest på vintern. Och när vi ska ut och åka med saaben – vem är det som alltid packar bagageutrymmet då? Med ingenjörsmässig precision? Det är du. Och sen sätter du dig, alltid du, vid ratten och vi far iväg, som en familj på sextiotalet. Fast utan campingbord.

(Utmaning: skriv om könsroller)