Sidor

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?

GILLAR DU DET DU LÄSER HÄR?
Köp boken! Klicka på bilden!

måndag 17 december 2012

Har du Eld?

Jag undrar om du skulle kunna sälja en cig till mig?
Du kan få en.
O, tack. Men eld kanske jag kan få köpa?

Alla ger. Varför gör jag mig då fånig och ber om att få köpa? För att det är så värdefullt för mig att få en enstaka cigarrett och skjuta på drunknandet i begäret. Jag är beredd att betala upp till en tjuga för en cigarrett, för att den ska få vara den enda av två, tre jag röker per dag. När jag en gång erbjuder en kvinna en tjuga, undrar hon uppbragt varför jag inte köper ett paket. Jag förklarar min belägenhet. Storrökare på avtändning. Och det visar sig att hon förstår. Jag säger att jag är på väg för att ta akupunktur mot rökningen. Det är det enda hon inte försökt med själv. Vi får ett avskalat, bra samtal om rökning. Sen får hon dåligt samvete för att hon ger mig den cig hon lovat mig. Med brinnande lust sätter jag fyr. Avspänningen är momentan.

En cig idag, säger jag till akupunktören.
Jamen, då vill du ju verkligen sluta.

Akupunktören är en av mina bästa vänner. Hon röker ett par hemrullade i veckan och kan hållla sig på den nivån. Avund, avund. Själv stoppar jag besinningslöst svalg och strupe och lungor fulla med tjära. Har inget stopp. För mig är det höggradigt missbruk. Jag har funderat på att gå med i Anonyma Nikotinister.

Allt mitt själväckel. Allt det jag inte vill vara. Stå rak och säga: ”Jag är jag och jag röker”? Nej. Men jo. Jag måste ju. Det är lönlöst att ljuga.

Det jag mest av allt vill är att ha ett medvetet förhållande till allt jag stoppar i munnen. Ja, det gäller även lakrits. Snuset är jag tack och lov fri från sedan några år. Men cigarretterna. ”En gång är ingen gång”, säger de. Det är bedrägligt. Det är de där enda gångerna jag alltid fallit på. Som den där dagen när det var så vårsoligt och jag inte hade rökt på ett år och vi satt ute och drack öl, Tore och jag. Första vårölen. Eller nu, när suget hade hunnit börja komma och jag åkte till ett annat land... Semester. Vår. Stress. Avslappning. Allt kan man skylla på.

Men den här gången har jag inte börjat på allvar. Den här gången tar det inte månader och år innan jag försöker sluta. Jag är faktiskt medveten om vad jag stoppar i munnen. Sunkig, skunkig tjära ett par gånger om dagen. Och jag lever inte helt för de ögonblicken. Men det är tungt.

Allt står i lågor! Och vad är allt detta som står i lågor?---Tungan står i lågor, smakerna står i lågor, smakmedvetandet står i lågor.--- Och i vilken eld står detta i lågor? I lidelsernas eld, säger jag, i hatets eld, i förblindelsens eld; av födelse, död, sorg, veklagan, elände, smärta och förtvivlan står det i lågor. (Sakyamuni Buddha – utdrag ur Eldpredikan)

(Utmaning: skriv om eld)

6 kommentarer:

  1. Välskrivet som alltid. Tänk att det är så svårt att sluta. Gillar slutcitatet väldigt - hade inte läst det förut så tack.

    SvaraRadera
  2. Man vill känna lite fest
    belönas med kol och pest
    ....gillar sensmoralen:)

    SvaraRadera
  3. Ett beroende är alltid svårt att ta sig loss ifrån.

    SvaraRadera
  4. Hejja dig!!!
    Blev bättre än lägerbål;-)

    SvaraRadera