I morgon när mamma kommer ut

I morgon, när mamma kommer ut... Jag har fått en ny t-shirt som det står ”Hipp Hipp” på och vi ska stå vid Beatrices gamla Pontiac utanför Hinsan och vänta i solen... Det är alltid fint väder när mamma muckar, säger mormor. Jag är för liten för att minnas. Men jag har ritat en teckning med en borg och en drake. ”Symbåålist”, sa fröken men hon glömde säga vad det betöd. Så jag slog upp det på datorn men det stod inte. Teckningen är till mamma. Den är på rosa papper. Rosa tycker hon om. Allt jag har skickat till henne på Hinseberg har varit på rosa papper. Utom brevet om att jag fått mens. Det var rött. Det var så rött så det var svårt att få bokstäverna att synas. Jag är brådmogen, säger dom. Det betyder att jag gillar att sitta och äta kakor och prata med gamla människor. Undrar om mamma kommer att gilla att sitta och prata med mig? Jag minns inte. Jag var så liten. Det är långt till Hinsan. Kring tjugo mil. Vi har varit där förut. Vi ska få stekta äggmackor på vägen. Det är de bästa mackorna jag vet. Stekta äggmackor med lagom mycket salt och varsin coca colaflaska. Och sen åker vi igen och så kommer vi till Hinsan och mamma kliver ut, stor mot solen, och kanske har hon en pistol i ett hölster vid höften och hon slänger med sitt långa hår och är hjälte igen. När man kommer ut från fängelset är man alltid hjälte. Och vi får inte bo hos Beatrice mer och mamma ska sköta oss men det blir nog inga fler mackor med stekta ägg. Och jag undrar, men bara lite, om man får sova hos mamma när man har vaknat på natten. För det får man hos Beatrice.

(Utmaning: skriv om förväntan ur ett barns perspektiv)