Går i släkten

Sedan Felix gick köttskola på ABF har jag honom oftare i köket, näpet trixande och fixande med sin digitala ugnstermometer och tabeller för innertemperatur. Matlagning har väl alltid varit en experimentell sysselsättning även för mig. Jag brukar leka ”Här har du ditt kylskåp” med mig själv varje dag. Men nu är det experimentellt på ett annat sätt. Mer vetenskapligt. Och Felix har en matlogg där han för in sina erfarenheter.

– De säger att fransyska ska ha en innertemperatur på sjuttio grader men jag vill gärna stanna vid femtiosju, säger han över axeln till mig.

Det ligger både litet klagan och stolthet i hans röst. Han börjar kunna uttala sig ur erfarenhet. Som tur är laborerar han gärna med just fransyska och högrev. Dyrare, mörare bitar är inte samma utmaning, tycker han. Och lätt och ledigt diskar han efter sig, allt eftersom. Sätter en stolthet även i det.

– Du börjar bli som mormor, säger jag.

Han ser förvånad ut.

– Din eller min?

– Min. Din mormorsmor.

Mormor var kalaskokerska i vår hemstad och det slår mig att hon också hade en logg. I receptboken förde hon in rön och reflektioner. Jag öppnar vindsluckan för att gå upp och hämta den.

– Akta jäsningsprocessen, skriker Felix med en vass kant i rösten.

Han har kuvertbröd på lut. De ska in i ugnen nu, efter steken. Jag stänger lugnt köksdörren. Även jag har litet erfarenhet.

När jag kommer ner igen står bröden i ugnen.

– Du kan slå av och låta dem stå på eftervärmen, förklarar jag klimatsmart. Här ska du få se.

Jag lägger häftet i oktavformat i hans händer och han öppnar genast, ivrigt. Min mormors rundade, drivna piktur rinner ut över sidorna. Ja, rinner bokstavligen mot slutet, när hon är så gott som blind. Det var då hennes inlagda sill blev som allra bäst, kryddig, stark och fast. Och plötsligt minns jag:

– Hon behövde ingen termometer, hon, säger jag till Felix och berättar vad jag just sett framför mig ur minnet: hur mormor känner av temperaturen i vedspisens ugn genom att vifta med handen i den.

– Och den var alltid rätt! Alltid hade hon eldat så att ugnen hade perfekt temperatur!

För ett ögonblick blir jag rädd att jag har trampat Felix på tårna men han säger soligt.

– Gu vad stolt jag är! Får jag ärva boken efter dig?

– Du får den nu, käre son. Om Lydia mot förmodan blir intresserad får vi kopiera den till henne.

(Utmaning: skriv om värme)