Utanför fönstret

Du hänger upp handduken mitt på klädstrecket på balkongen för att dölja vad som händer bakom rutan. Fruarna i grannskapet borde inse att det är som en signal.. Handduken är stor och blekt orange. Vi använder den båda sen, när vi duschar. Du vill att jag ska ha den först men jag propsar på att vi ska börja torka oss varsin gång. Vi är som syskon. Millimeterrättvisa. Fast omvänt.

Vi är som syskon. Lika långa. Lika gosiga. Lika möra. Lika ointresserade av revolutionen som pågår utanför fönstret. Eller jag är väl intresserad i teorin. Vill läsa om den i tidningen – fast där står inte ett sant ord. Man måste ner på gatan. ”Men då får du kanske en gatsten i tinningen”, säger du. Så överlever jag här för din skull. Din kusin hämtar mat, överräcker den med ett sardoniskt leende. Han respekterar inte vårt val och vem kan klandra honom? Revolutionen kommer bara då och då. Högst en gång per mansålder. Tid att mysa finns under hela levnaden.

”Vi träffades ju nu”, säger jag som en vag förklaring till din kusin. ”Jorden kan ju gå under”, fyller du i. Kusinen stöter med sin stålhättade tå i golvet. Säger ingenting. Väntar på att kaffet ska bli klart. Sen sveper han det och går. Hela denna tid har han inte sovit hemma. Han jobbar på dagarna och gör revolution på nätterna. Det är väldigt skönt. Vi blir inte störda. När revolutionen väl är över ska jag läsa mig till hur den förlöpte och vilken sida som hade rätt.

(Utmaning: skriv om att mysa)